Projekt Z 2021

Säga vad man vill om vårt grannland Norge men när det kommer till skräckgenren har de lyckats leverera mer än vårt blågula, sparsamma utbud senaste årtiondet. Speciellt zombies har varit ett lyckat tema med bland annat två sevärda “Död snö”-filmer. Nu har tiden kommit för Henrik Martin Dahlsbakken, känd som Norges yngsta filmdebutant (2015 års “Returning”) och mest produktiva filmskapare med cirka en film om året.

 

Men regissören/manusförfattaren/producenten Dahlsbakken har inte valt någon vanlig väg att gå i genren utan satsat till tusen på metahumor och mockumentär Found Footage-stil. I likhet med “Blair Witch Project” (en av många tydliga referenspunkter) är allt vi ser upphittat material, något som inte alltid är helt rimligt eller logiskt men det är knappast det viktiga här.

 

Handlingen utspelas kring inspelningen av studentfilmskräckisen “De döda vaknar” om ett bilresande par som får bensinstopp och stöter på en grupp zombies i ett kusligt närliggande hotell. Bland intriger och drama mellan den pretentiösa regissören, skådespelarna och resten av teamet så slår ner meteoriter ned i närheten och inte oväntat så blir skräcken snart verklighet.

 

Filmen inleds med en drönarbild uppenbart inspirerad av “The Shining” och upptäckten av en meteorit är som tagen ur klassiska B-filmen “Faran från skyn”. Vi har sett allt förut och det är lite det som är poängen. Samtidigt med sin vilda kombination av stilar, genrer och format (allt från 35mm till mobilappar) är det ett skruvat experiment som inte liknar något annat.

 

Det är långt ifrån någon konventionell skräckfilm. Humoristisk skildring av en lågbugetfilm och tragikomiska relationsdramer får minst lika mycket utrymme som hotfulla zombies och monster. En sekvens är ett kul, glittrigt om än omotiverat musikalnummer. Man får vänta en del på de ordentliga skräcksekvenserna och mycket är hopp mellan “verklighet” och filmen som spelas in.

 

Det är lite rörigt och ojämnt men definitivt underhållande och fullt av fyndiga detaljer. Som att en stor diskussion är huruvida en trekant med zombies ska filmas. Eller veteranskådespelaren Dennis Storhøi som en självupptagen version av sig själv som ständigt påminner alla om hur han jobbat med Antonio Banderas i “Den 13:e krigaren” och på fyllan gör en provfilmningsvideo åt Spike Lee.

 

Mot slutet blir det lite väl mycket skakig handkamera och omkringspringande. All tid vi spenderar på scener från filmen-i-filmen gör att vi dessutom stundtals tappar fokus från huvudkaraktärerna. Men är man på rätt humör är det fortfarande en lekfull cocktail av de mest välbekanta klyschorna från några av våra mest populära filmer inom genren. Skandinaviska zombies frodas fortfarande bäst i Norge.