Pusher 2 2004

Första filmen från 1996 liknade ingen annan skandinavisk thriller. Den bidrog verkligen med något nytt, framför allt det realistiska porträttet av heroinlangaren Franke, som för ovanlighetens skull tolkades med stor empati. Franke uteblir dock från denna film, istället handlar den om hans medbrottsling från första filmen - Tonny, spelad av Mads Mikkelsen. Tonny skiljer sig från Franke, han är inte lika våldsam utan snarare naiv och oförstående – vilket till stor del präglar filmen. Stilen är dock fortfarande densamma, det intensiva och otäcka tillsammans med den pulserande rockmusiken som är så typisk just för ”Pusher”. Men också det sparsamma och enkla – skapat av handhållen kamera och vardagsrealistiskt skådespeleri. Och jag tycker det är bra att de håller samma spår, det blir inte det minsta förutsägbart utan fungerar fullt ut.

Problematiken är likartad från första filmen, nämligen svårigheten med att fly från eller betala tillbaka sina skulder. Men den egentliga handlingen kretsar kring Tonnys relation till sin far. Efter en 13 månader lång fängelsevistelse söker han upp sin far, en väl respekterad gangster i Köpenhamns undre värld, för att få jobb och pengar. Deras relation är kylig, men Tonny gör hela tiden naiva försök för att få små smulor av bekräftelse eller förtroende. Det handlar därför om en annan sorts överlevnad än den Franke kämpade med. Båda två är visserligen helt utelämnade till sig själva, tillsammans med samma frustration, men de kämpar olika. Konsekvensen blir en något mer avslappnad film, tempot är lugnare – dock inte alls till dess nackdel - och sexscenerna ersätter mängden extremt våld.

En viss doft av uppföljare kan kännas om man tittar på birollerna, de är lite slarvigt genomarbetade. När handlingen senare krånglas till och Tonny överraskas med en nyfödd son och en argsint mor blir detta extra tydligt. Mamman kräver underhållsbidrag och Tonnys känslomässiga och ekonomiska förhållande sätts på sin spets. Historien känns inte heller nödvändig. Kanske ger den i slutändan Tonny mer djup i karaktären, men det känns mest som att den bekräftar sidor som man redan visste fanns. Fortfarande är "Pusher" ständigt intressant. Mycket handlar om att dessa argsinta och sönderknarkade karaktärer ges ett realistiskt och mänskligt ansikte. Inte minst tack vare Mads Mikkelsens självklara rollprestation!

ONÖDIGT VETANDE Precis som i första "Pusher" filmades alla scener i kronologisk ordning.

Redan i juli 2005 har "Pusher 3" dansk biopremiär.