Quantum of Solace 2008

Det är dags att ladda Waltherpistolen, skaka Martinin och tanka Aston Martin-bilen. Det är dags för mannen med den oklanderliga stilen att åter göra entré på biograferna. Världens bästa (enligt många) James Bond - Daniel Craig - är tillbaka i uppföljaren "Quantum of Solace". En titel som grovt kan översättas till ”en smula tröst”. Och framgångarna från "Casino Royale" har sannolikt banat väg för ännu en succé men sitter också som ett ok runt halsen med högre ställda förväntningar än någonsin.

Handlingen tar vid direkt där "Casino Royale" tog slut med ett intro som anger ton, från den stämningsfulla musiken till de vilda biljakterna, korsklippningen och de överväldigande actionscenerna. Med en James Bond (Daniel Craig) bittrare än någonsin. Som förlorat sin älskade Vesper (Eva Green) och gett sig ut på en den blodigaste hämndjakten sedan "Kill Bill". ”Det första du ska veta är att vi har folk överallt”, säger Mr White och inleder en krypande handling där en ny dold organisation hotar Bond, MI6 och hela världen. En något mer traditionell James Bond med andra ord.

För "Quantum of Solace" är en attitydmättad film. Bond är smart. Bond är cool. Bond är ostoppbar. Något som vid tillfällen sannerligen får honom att tangera superhjälterollen om än med några blåmärken på köpet. Inte minst är det ett steg tillbaka till den gamla Bond. Den där martinin serverades skakad och välkyld medan fightingscenerna varvades med högtravande repliker som ”Impress me” eller ”Hello Mr. Bond”.

Medan "Casino Royale" målade upp en mer komplicerad Bond, bidrog med en djupare analys om man så vill, så är agenten i "Quantum of Solace" inte densamma. En karaktär driven av simpel hämnd och mättad av hänsynslöst dödande. Något som kanske känns lite paradoxalt med tanke på att den mer finstilte regissören Marc Foster hållt i tyglarna. Men en film som sannerligen mättar det mesta actionsuget.

Grymt underhållande på sitt våldsamma sätt är det här antagligen också den mest tankeväckande Bondfilmen hittills. Där kameran för en kort stund ställs bakom de flaschiga kulisserna som agentrollen skapat. Bakom spelet som fått stå till grund för så mycket underhållning. Men främst så är det här en actionfilm. Snyggt, intensivt och effektivt. Mycket tack vare att man droppat alla manicker och onödiga extrakilon (Läs Q och Moneypenny).

Den största misstron har hittills från min sida riktats mot Bondbrudarna. Ett gäng unga oftast oerfarna skådespelerskor som väljs mer för sin sexighet än sin talang. Men med tanke på att det inte kan vara lätt att överta kronan som Bondbrud från Eva Green har den nätta, blåögda Olga Kurylenko lyckats göra ett imponerande jobb. Där den oerfarna ungdomen förbyts i en berörande och välspelad tolkning där styrka är mer framträdande än den välbekanta men ändå välbehagliga ytan.

Så än så länge är det bara att tacka och bocka. "Quantum of Solace" är ingen "Casino Royale" men likväl ett löfte om fler välgjorda Bondfilmer. Välkommen tillbaka Mr. Bond.