Queens & Cowboys 2014

Att International Gay Rodeo Association, en förening för HBTQ-personer som ägnar sig åt rodeo, ens existerar kan lätt avfärdas som lustigt och poänglöst för många. Och en dokumentär om dessa människor kan låta som om den skulle leta efter billiga poänger och ett freakshowperspektiv. Tänk igen.

Oavsett om du är heterosexuell eller helt ointresserad av cowboy- och rodeovärlden (likt undertecknad) så säger ”Queens and Cowboys” så mycket om människan i sig, vårt behov av kärlek, gemenskap och att passa in. Visst finns här en del småknasiga inslag med drag queens och män i glitter och fjäderboor men oftast handlar det bara om normala människor som funnit en fristad där de kan vara sig själva.

Vanligtvis (speciellt i vårt mer gayvänliga samhälle) kan det kännas aningen omotiverat med vissa specifika föreningar för HBTQ-personer. Men att vara gay och cowboy var knappt något som existerade i folks ögon innan ”Brokeback Mountain” och även efter den filmen inget rodeons testosteronstinna machokultur accepterat. ”De är inga riktiga cowboys” kommenterar ett buffligt hetero.

Uppslutningen känns därför helt motiverat och ens farhågor att filmen kommer bli en cynisk dokusåpa går snabbt upp i rök. I den här gruppen finns så mycket kärlek och värme att man lockas av att sätta sig på en tjur själv och mötas av den outtröttligt peppande publikens jubel. Varje kram, skratt, leende eller stöttande axel för några tårar är tveklöst äkta och träffande. Det är lika roande som gripande att följa dessa personers vardag och man såväl gråter som skrattar med dem, aldrig åt.

Persongalleriet är nästan dramaturgiskt sett för bra för att vara sant. Våra huvudpersoners bakgrunder och situationer inkluderar både cancer, självmordsförsök, könsbyten och trakasserier. Men regissören Matt Livadary har full respekt för sina gaycowboys och skildrar dem som älskvärda, sympatiska människor snarare än rena subjekt.

Med välvald musik och soldränkta miljöbilder skapar Livadary en stämning som gör det enkelt för publiken att ta till sig atmosfären. Men samtidigt lever filmen utanför sin dokumentära struktur. Här finns så starka karaktärer och berättelser att dramatiken – såväl som humorn – träffar rättare i hjärtat än många spelfilmer. Som när hela communityt anordnar en insamling för en cancersjuk järnlady till veteran. Eller spänningen när den frustrerade ständiga andraplatsaren och underdogen kämpar för att få vinna sin hårt önskade cowboymedalj.

Det är en strålande film full av kärlek, gripande människoöden man engagerar sig i och sympatiska huvudpersoner man lär sig älska. En stadig inblick i en värld som med sin sprudlande glädje och fantastiska gemenskap både roar, berör – och lockar.