Quislings sista dagar 2024
Synopsis
Efter fem år tar Tysklands ockupation av Norge slut den 8 maj 1945. Återuppbyggnaden av nationen kan börja, men först måste det sista kapitlet skrivas. I en mörk cell på Akershus fästning sitter mannen som begått det största förräderiet av alla; Vidkun Quisling. Nu ska han ställas till svars för sina handlingar och de grymheter som nazismens ideologi ledde till. Men först ska han möta prästen Peder Olsen. Kan han, som själv är märkt av krigets brutalitet, hjälpa mannen att finna själslig frid?
Info
Originaltitel
Quislings siste dager (Quisling - The Final Days)
Biopremiär
20 september 2024
DVD-premiär
13 december 2024
Språk
Norska, Ryska
Land
Norge
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
15 år
Längd
Finkänslig uppgörelse med norska nazismen
RECENSION. Norges mest hatade man, Vidkun Quisling, mötte döden 1945. Innan dess hade han genomfört en statskupp och deporterat norska judar till koncentrationsläger. Men själv ansåg han inte att han gjort något fel. Norges uppgörelse med sitt förflutna är lågmält och mångbottnat, men saknar udd.
När nyheten om Hitlers död når Norge är freden ett faktum. Överallt jublas det på gatorna, men för männen med makt är stämningen den rakt motsatta. Landets ledare under krigsåren är nämligen inte folkvald, utan styr på grund av egenmäktigt agerande. Ministerpresidenten Vidkun Quisling och hans parti Nasjonal Samling (NS) tog makten genom en statskupp 1940, samma dag som Tyskland angrep landet.
Genom Quislings vänskapliga relationer med Hitler erkändes han som makthavare av ockupationsmakten, och tilläts styra Norge under flera år. Hans statsskick var bland annat ansvarigt för att hundratals norska judar deporterades till att möta en nästintill säker död i de tyskledda koncentrationslägren.
Quislings agerande under krigsåren har skapat rädsla, oro och hat hos befolkningen. När hans styre nu är över grips han och sätts i fängelse i väntan på en stundande rättegång där han ska hållas ansvarig för sina handlingar. Men hur avskydd han än är anser kyrkan ändå att alla människor har rätt till själavård.
Därför skickas den unge sjukhusprästen Peder Olsen (Anders Danielsen Lie, “Hanteringen av odöda”) in. Olsen vill, likt hela nationen, att Quisling ska erkänna vad han gjort och be om syndernas förlåtelse.
Quisling är däremot fortsatt starkt övertygad om att han agerat rätt och riktigt; han anser sig vara närmast en Messias för Norge, som skyddat landet från att bli bombat. Interaktionerna mellan de två männen går fram och tillbaka, där Peders egen tro på sin guds allsmäktighet och godhet vacklar i ljuset av vad Quisling faktiskt gjort, och det faktum att han verkar sakna självinsikt kring sitt handlande.
Att Norge inte gjort en film om landets mest avskydde man förrän nu säger en hel del om hur djupa såren efter Quislings regeringstid faktiskt är. Det är en mycket svår balansgång att inte måla upp Vidkun Quisling som ett omänskligt monster, men att samtidigt inte heller göra honom till någon att tycka synd om, eller för den delen att tycka om.
Detta svåra konststycke klarar man dock med bravur, då berättelsen inte ryggar undan för realiteten i vad Quislings beslut faktiskt betydde för de människor som levde i Norge på den här tiden, samtidigt som man visar upp de goda gärningar Quisling gjort tidigare i sitt liv.
Genom prästen Peders egna, splittrade känslor gentemot den man han förväntas vända andra kinden till för bjuds även åskådaren in i Quislings komplexa resonemang kring sitt agerande. Vi får, om inte förståelse, så i varje fall insikt i hur Norges situation kom till under Quislings ledarskap.
Ett så känsligt skeende hade kunnat porträtteras på olika sätt, men här har regissören Erik Poppe valt att följa historien så noga det gått, genom att basera manuset på dagboksanteckningar från verklighetens Peder Olsen och hans fru Heidi Olsen. Detta innebär att det är en lågmäld, komplex och lång historia som broderas ut på duken. Därför hade man behövt gripas tag ordentligt av realiteten i historien, men det är just denna extra dimension som till viss del saknas.
Med det sagt finns det ändå en scen under Quislings rättegång som gör ont ända in i själen, där vidden av deportationerna verkligen tydliggörs. Likaså lider man med prater Olsen kring deras känslor för de människor som ryckts ifrån dem genom krigets grymheter, men tyvärr räcker det inte riktigt för att lyfta filmen som helhet.
Det är ett stabilt hantverk och en skickligt berättad, viktig del av historien som lyfts fram, men den behöver mer smärta för att verkligen nå in i hjärtat.
| 18 september 2024 12:55 |
Läs mer om
Europeisk film
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Quislings sista dagar
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu