R - Slå först, slå hårdast 2010
Synopsis
Info
Välspelat och ångestladdat
Filmen tar sin början när huvudpersonen Rune är på väg till fängelset och vi får sedan följa hans tid på värstingavdelningen, där resten av fångarna är dubbelt så stora, helt täckta av tatueringar och dessutom äter svaga människor till middag. Rune försöker anpassa sig bäst det går och gör det mesta för att slippa stryk. Han blir något av en slav åt de andra intagna.
Titeln "R" står inte bara för Rune utan även för Rashid, som blir Runes enda bundsförvant inne i fängelset. Vardagen för våra huvudpersoner är så grym som man kan tänka sig med våld, knark och rasism. Inga ljusglimtar här inte.
Det är helt omöjligt att se "R" utan att tänka på den franska fängelsefilmen "En profet", eftersom likheterna är slående, båda mellan Rune och Malik (huvudpersonen i "En profet") och själva handlingen. De är båda nykomlingar som försöker lära sig fängelsets oskrivna regler för att överleva. I "En profet" handlar det om gängrivalitet mellan korsikaner och araber medan det i "R" är danskarna och invandrarna som vill slå ihjäl varandra.
"R" är dock ännu dystrare än sin franska motsvarighet och utan samma briljanta filmspråk. Det betyder dock inte på något sätt att "R" är en dålig film. Framför allt är skådespeleriet lysande och då särskilt Pilou Asbæk som spelar Rune. Som åskådare känner man för honom och man vill hela tiden veta vad som kommer att hända. Filmen griper tag och lyckas hålla spänningen uppe trots sitt långsamma tempo, men ändå inte tillräckligt för att vara en sådan film som fastnar.
Om man är äckelmagad så finns det många tillfällen där kräkreflexen gör sig påmind. Och jag pratar inte bara om det vanliga fängelsevåldet som är väldigt detaljrikt och blodigt. Här utlovas andra ljud och bilder som får det att vända sig i magen. Tänk på var det bästa stället är att smuggla knark på om man inte har något annat än sin kropp så får ni en föraning. Inte ofta som man känner att en kräkpåse hade varit bättre att ta med på bion än en godispåse.
Är man orättvis skulle man kunna säga att "R" bara är en sämre kopia av "En profet". Men om man vill vara rättvis, vilket man såklart vill, så är det ändå en riktigt bra och välspelad film. Det räcker för ett högt betyg och schysst bioupplevelse.