Raze 2014
Synopsis
Info
Senaste om filmen
Groteskt övervåld utan syfte
Filmen öppnar med Jamie, liggandes på golvet i något som skulle kunna vara ett fängelse. Det sista hon kan minnas var hur hon kom hem efter en blind-date och sedan attackerades. Nu är hon tillfångatagen utan att veta var.
Snart dyker Sabrina (Zoe Bell), en medfånge, upp bredvid henne. De verkar vara i samma sits, men Jamie inser snart att de två måste slåss på liv och död, och bara en av dem kan överleva. Som en "bonusregel" låter kidnapparna dem veta att deras familjemedlemmars liv också står på spel. Vinnaren köper nämligen ytterligare en dag i livet åt någon de älskar. Men nästa dag måste allting göras om igen, och det verkar finnas ett oräkneligt antal kvinnor att slåss emot.
Hade inte "Saw" eller "Hunger Games" gjorts, hade det kanske funnits någon liten poäng med psykologin bakom "Raze", att helt vanliga kvinnor - om än atletiska sådana - har förmågan att ha ihjäl oskyldiga medmänniskor med sina bara händer för att inte själva dö. Men som det är nu, är temat i sig redan utforskat, och tyvärr finns inget annat som ger "Raze" ett existensberättigande.
Som om det inte vore nog med att det saknas karaktärsdjup, bakgrundshistoria eller någon typ av utveckling under filmens gång och att fighterna pågår nästan helt utan avbrott - vi blir dessutom utsatta för ett sådant grovt övervåld att jag inte förstår hur någon frivilligt skulle vilja genomlida den här synen. Nackar bryts av, ögon trycks ut och det stampas på huvuden tills bara blodigt mos finns kvar.
Visst har lika grovt våld setts i andra filmer. Jag tänker på de enstaka scenerna i "Drive", "Irréversible" och "The Killer Inside Me". Obehagligt där med, men det fungerar för att det är just isolerade scener och för vi även får följa omständigheterna.
Att det hela tar formen av ett TV-spel - och inte bara inom filmens verklighet utan även för oss tittare, med texter före varje kamp som "Jamie vs Sabrina" - visar tydligt att det är just en lång rad fighter som vi ska roas av. Lustigt då att tanken är att vi ska reagera med avsky på det fina folket som njuter av att vara åskådare till den makabra underhållningen (återigen, gjort i "Hunger Games"). Jag ser inte att "Raze" som film erbjuder något annat än samma groteska skådespel för sin publik, något som borde göra det lika lätt att känna avsky gentemot oss själva för att vi tittar på det. Själv känner jag mig rätt nära den punkten.
"Raze" hade amerikansk premiär under Tribeca Film Festival, ett finare sammanhang än sådana här direkt-till-DVD-rullar normalt brukar finnas med i. Anledningen är förstås att detta är omtalade Zoe Bells första huvudroll. Stuntkvinnan, som tidigt i sin karriär var dubbel för Uma Thurman i "Kill Bill", fortsatte sedan att arbeta med Quentin Tarantino och fick så småningom mindre roller som skådespelare också, bland annat i "Grindhouse", "Whip It" och nu senast "Oblivion".
Det är förståeligt att första gången en regissör väljer att låta en stuntskådis axla ansvaret för en huvudroll så blir det i en film där hennes färdigheter i att slåss får så stor plats. Men det är synd att det tas till sådana extremer som i "Raze". För det lilla skådespeleri vi får se från Bell ser inte alls så illa ut, men den stackarn får ju nästan ingen möjlighet alls att visa vad hon går för. Det hade varit mycket bättre om hon fått en liknande utmaning som gladiatorn Gina Carano som vi såg i Stephen Soderberghs "Haywire".
Jag hoppas verkligen att Zoe Bell snart får en ny chans, för jag vill inte ens rekommendera hennes trogna fans att gå och se "Raze".