Rebel Ridge 2024

Här slösas inte med tiden. Från första sekunden i öppningsscenen så skapas stenhård ton när vår hjälte Terry Richmond (Aaron Pierre) kommer till en liten håla för att betala borgen för sin där förvarade kusin så att denne inte förflyttas till det fängelse där han ska avtjäna ett straff. Han stoppas på vägen dit av poliser som trakasserar honom och tar de kontanter som han bär med sig.

 

Våldet ligger omedelbart i luften som blir alltmer förtätad i scenen. Regissören Jeremy Soulnier hittar rätt med den råa nerven från ruta ett.

 

Terry låter sig inte skrämmas bort från staden utan uppsöker polisstationen för att kräva tillbaka det som tagits från honom. Vad han inte har räknat med är att stadens polischef Sandy Burnne (Don Johnson) är ett ärkesvin som inte har några som helst planer på att låta en utböling klampa in på hans territorium och tro att han har något att säga till om där. Vad Burnne inte förutsett är att hans fiende är militär expert i handstrid. Det blir början på ett krig mellan två män där ingen av dem viker en tum.

 

Ja jag erkänner. Jag har varit enormt fan till Johnson sedan han spelade coola snuten Sonny Crockett i serien "Miami Vice" på 80-talet och jag blev enormt imponerad av hans insats i 2017 års "Brawl in Cell Block 99". Här spelar han samma typ av iskall jävel som i den filmen och han är fantastiskt obehaglig. Pierre förtjänar hyllningar som actionstjärna efter den här filmen. Han lyckas uttrycka väldigt mycket badass med sin uttryckslöshet och har fysisk närvaro som inger pondus. AnnaSophia Robbs känslostarka spel är en välkommen kontrast till männens testosteronstinna kyla.

 

Samspelet mellan Johnson och Pierre får hatet mellan de karaktärer som de spelar att kännas helt äkta. När de går i verbal klinch så rör de inte en min mer än vad som krävs för att leverera sina vassa repliker och blickarna är tomma på känslor, men när de står ansikte mot ansikte så är det ändå lika skarpladdat som en revolverduell.

 

Manuset är smart nog att spara på det fysiska krutet länge, vilket gör så att när det väl smäller till efter skicklig uppbyggnad av intensitet så träffar det brutalt hårt. Fighterna är råa och ocensurerade med knäckande benbrott i bild. Det här är långt ifrån det polerade våld som vi är vana vid att se i de flesta andra av Netflix actionfilmer. Stridsteknikerna i närkamp känns trovärdiga och den som står för koreografin i de scenerna har gjort ett grymt jobb.

 

Storyn som känns skönt retro med klassisk vilda västernuppbyggnad med den hårda främlingen som rör om i en laglös stad kompletteras med sköna vibbar från de filmer som gjordes på 80- och 90-talen i actiongenren. Pierres utstrålning har mycket Steven Seagal över sig och samma skoningslösa effektivitet som denne hade i sina glansdagar när han för hand tar ner sina motståndare, vilket ökar på nostalgin kring nämnda årtionden.

 

Scener som påminner om sekvenser i "First Blood" känns som medvetna och fyndigt inplacerade blinkningar till den filmen. Som kriminalthriller så är det här lite väl förutsägbart skrivet, men Soulniers regi håller spänningen vid liv och känslan av driv intakt även när tempot är återhållsamt.

 

"Rebel Ridge" gör det den ska som basic actionrulle. Den skippar runtsnacket och onödiga dramatiska sidointriger som saknar relevans för kriminalintrigen och kör på hårda bud. Ibland behöver man den här typen av film för att vila hjärnan. Om du som jag dessutom är ett fan av Don Johnson så är den ett absolut måste att se.