Red Eye 2005

Efter fiaskot med skämtskräckisen "Cursed" i början av sommaren är Wes Craven redan tillbaka på vita duken, lyckligtvis med en betydligt bättre film. Denna gång tar sig Craven an en för honom något mer ovanlig genre - psykologisk thriller.

Unga hotellmanagern Lisa Reisert ska ta nattflyget hem till sin far i Miami. Innan hon kliver ombord utväxlar hon några artiga ord med en småcharmig kille i hennes ålder, varpå de tar en drink ihop. Därefter upptäcker de att de hamnat bredvid varandra på planet. I filmens teasertrailer visas dessa inledande scener nästan som om filmen vore en romantisk komedi - vilket vi får tacka för att den inte är, personkemin mellan skådespelarna i början är obefintlig, tittar vidare gör man nog endast om man vet vad som komma skall. Det visar sig så småningom att mötet på terminalen, och Lisas och Jacksons strategiska placering ombord är långt ifrån en slump när den sistnämndes rätta sidor kommer fram. Nere på marken, utanför familjen Reiserts hus väntar en yrkesmördare som fått i uppgift att ta livet av Lisas far om inte hon gör exakt som Jackson säger. Allt medan timmarna tickar framåt växer Lisas desperation, när hon dras allt längre in i Jacksons galna spel, utan möjlighet att tillkalla hjälp eller varna någon.

Jag gillar filmens story, även om flera av de recensioner jag läst klagar på att den skulle vara långt ifrån originell, så var inte det det största problemet. Här kunde man ha gjort så mycket mer. Under scenerna ombord på planet blir filmen en riktig nagelbitare, men de är över ganska fort. Nästan halva filmen utspelar sig nere på marken, mest efter själva flyget, och där har man inte tillräckligt med intressant material att fylla ut filmen med. Den utdragna finalen gör att mitt betyg hamnar på en 3:a, som i detta fall är en smärtsam kompromiss. Det mest rättvisa betyg till en film som till hälften är en solklar 4:a, till hälften en svag 2:a. Dessutom måste jag klaga på Jacksons motiv till hans agerande, som känns oerhört långsökt. Varför krångla till det? Jag köper det då inte.

En film som till större delen har två flygstolar som enda spelmiljö, måste lita på att skådespelarna lyckas hålla oss vakna i biosalongen, och dessutom skapa den spänning som krävs. Trots en "rough start" nere på marken klarar huvudrollsinnehavarna sin uppgift galant när det väl kommer till kritan. Att Cillian Murphy är en skön skurk vet vi redan efter "Batman Begins", och här får han ännu ett tillfälle att visa upp sig från sin psykotiska sida, även om skillnaden mellan Scarecrow och Jackson Rippner är stor. För Rachel McAdams kan filmen leda till just den internationella genombrott hon förtjänar. Efter roller ibland annat "Mean Girls" och "Dagboken" är tjejen redan USA:s nya darling, men det känns som om inte så många upptäckt henne här ännu.

Vad gäller regissören, vars verk hittills varit av väldigt mixad kvalitet - från b-skräckisar till hm, ja, a-skräckisar - ser jag gladeligen att han även behärskar denna typen av spänning som mest bygger på en dialog mellan två människor (även om slutscenerna onödigt nog påminner lite väl om en ordinarie teenslasher).

"Red Eye" hade förutsättningarna att bli en av årets mest spännande nagelbitare, strax efter "Saw" och "Final Call". Tyvärr håller den inte hela vägen. Ändå tycker jag den kan vara värd en tripp till biografen, i en tid då bra thrillers lyser med sin frånvaro. Se bara upp med vem som sätter sig bredvid…