Red One 2024

Ni vet när filmer använder sig av fejkposters till fejkfilmer för att satiriskt belysa hur förutsägbara filmbranschen är i sin marknadsföring  Precis den känslan fick jag när jag såg postern till "Red One". Det är något med The Rock i julpimpad säkerhetsväst och faktumet att det står en stor isbjörn (också i julpimpad säkerhetsväst) bakom honom som känns så absurt att det måste vara en parodi på vad en julactionfilm anno 2024 ser ut. Kalla det ett julmirakel, men jag kan bekräfta att postern inte ljuger – "Red One" finns faktiskt på riktigt.

 

Titeln syftar till kodnamnet på självaste jultomten (J.K. Simmons), vars entreprenörskap växt från en liten stuga på Nordpolen till ett massivt industrikomplex som känns som ett kärleksbarn mellan Thor-filmernas Asgård och en Amazon-fabrik (kanske inte helt feltänkt eftersom numera Amazonägda MGM står bakom filmen). Detta imperium byggd på leksaker och barns glädje kräver förstås sin egen säkerhetsstyrka, för vilken Callum Drift (Dwayne Johnson med världens mesta hittepånamn) ansvarar och eskorterar tomten som vore han en president. 

 

Stort pådrag blir det således när allas vår tomtefar kidnappas och Callums enda lösning är att liera sig med mästertjuven, tillika stygga listan-värstingen, Jack O'Malley (Chris Evans) för att hitta sin chef och i slutändan rädda julen – något som visar sig vara lättare sagt än gjort när man har demoniska snögubbar, ondskefulla troll och andra mytologiska varelser i sin väg.

 

Trots att detta de facto är en riktig film så finns fejkfilmsvibbarna som postern genomsyrades av kvar även i rörlig form. Manuset och dialogen är nästan skrattretande plattitydig och i varannan scen kan man nästan skymta greenscreenen längs skådespelarnas konturer. Det är som en perfekt storm av vartenda budskap som varenda julfilm hamrat in ihop med allt som är fel med dagens blockbusters.

 

Och som det inte vore nog känns det som att man plockat russinen ur Marvel-kakan (ironiskt nog, eftersom Warner Bros. tog över distributionen när filmen flyttades från digital release 2023 till biosläpp 2024) för att återvinna några greatest hits ur MCU. Förutom ovan nämnda Asgård-look på Nordpolen har Dwayne Johnsons karaktär av någon anledning samma krafter som Ant-Man och Lucy Lius karaktär chefar över ett sorts S.H.I.E.L.D. för mytologiska väsen. Att se "Red One" känns därmed som att äta ett julbord av gammal skåpmat med plastbestick. 

 

Nu är det hårda ord, men för att undvika att hamna på värsta delen av stygga listan känner jag mig nödgad att nämna att det lyckligtvis inte är total katastrof hela vägen. Regissören Jake Kasdan, som bland annat ligger bakom Jumanji-filmerna tillsammans med Johnson, vet hur man bygger upp ett äventyr och skapar här en lekfull version av denna mytologisk värld. Och som i bjärt kontrast till filmens undermåliga digitala effekter finns faktiskt här en rad praktiska effekter att underhållas av, däribland Kristofer Hivju i helkroppsprotes som juldemonen Krampus i en av filmens mest minnesvärda scener.

 

Det finns således enstaka glimtar av hopp, men på det stora hela inget att skriva hem (eller till tomten) om. För den som söker intelligensbefriad underhållning för stunden i stil med Jumanji-filmerna kommer man inte bli besviken, men i övrigt finns här inte en enda originell tanke.