Red Rocket 2021

Efter nästan två årtionden som en stor stjärna i porrfilmsindustrin, har Mikey Saber (Simon Rex) bestämt sig för att börja om på nytt. Han lämnar framgångarna i Los Angeles för återvända till sina hemtrakter i södra Texas, men möts av ett långt ifrån varmt välkomnande. Hans fru Lexi (Bree Elrod), samt hennes kritiska mamma Lil (Brenda Deiss), vill absolut inte ha honom i sitt hem, och ingen arbetsgivare är särskilt villig att ge honom en chans.
 
Men en del tjat senare, lättar så småningom motståndet. Lexi blir allt mer öppen för att ta tillbaka Mikey, och han hittar ett effektivt, om än inte lagligt, sätt att tjäna pengar. Inte långt senare ställs hans sikte dock in på ett nytt mål. Efter att ha blivit förtjust i en sjuttonåring som kallar sig själv för Strawberry (Suzanna Son), blir Mikey fast bestämd om att försöka charmera den unga, söta kvinnan, och börjar smida stora planer för dem båda i underhållningsbranschen.
 
“Red Rocket” är Sean Bakers första film sedan 2017 års fantastiska “The Florida Project”, och den speciella stil som vi har börjat förknippa med indieregissörens namn är tydlig även här. Det analoga och smått brusiga fotot fångar in miljöer som lyser i starka men tilltalande nyanser, från klarblåa himlar och skära solnedgångar, till färggranna hus och charmiga butiker. Över det hela hänger också en lättsam ton, etablerad redan från start, där NSYNC-hitlåten "Bye Bye Bye" får ljuda över den inledande sekvensen. 
 
Men bakom den ljusa fasaden, innanför de pastelliga husväggarna, ser vi även denna gång en råare insida. Människorna vi möter tampas med en tuff verklighet, och även om de ändå tycks vara hemmastadda i sin tillvaro, är det emellertid en mer olycklig känsla som tränger fram. Detta framförallt på grund av Mikey själv, som visserligen verkar vara nöjd över vart hans eget liv är på väg, men vars närvaro knappast gör någon i hans närhet en tjänst.
 
Som karaktär är Mikey långt ifrån en typisk protagonist, och Rex (som tidigare, för övrigt, har varit inne på samma karriärbana som sin rollfigur) ska ha beröm för sin gestaltning av en huvudperson som blir raka motsatsen till älskvärd. Snarare än att vara den vi håller på, är Mikey någon som man gillar mindre och mindre för varje scen som passerar, tills dess att man som tittare intensivt hoppas på att något ska gå riktigt fel för honom. Det är kanske inte det vanligaste sättet att väcka engagemang på, men fungerar gör det trots allt.
 
Samtidigt som de liv som porträtteras skiljer sig en del från ens egna, kommer vi dem nära på ett sätt som känns äkta och realistiskt. Dels kan det vara faktumet att rollistan, nästan helt fylld med okända ansikten, får alla att kännas ännu mer som verkliga personer, men också det rörliga bildspråket, som trots de uppskruvade färgtonerna känns jordnära på samma gång.
 
Detta är inte den första gången som tematik kring sexarbete utforskas i Bakers filmer, men denna gång ligger mer fokus på underhållningsvärlden, samtidigt som ämnen som grooming berörs. Någon ordentlig inblick i porrvärlden får vi aldrig (tillräckligt med barnförbjudna scener finns det här ändå), utan vi får endast höra Mikey berätta för andra om sin, iallafall enligt honom själv, helt förträffliga karriär. Däremot får vi se hur det kan se ut när en ung tjej först börjar lockas in i branschen, vilket blir en slags obekväm påminnelse om alla verkliga motsvarigheter till situationen mellan Mikey och Strawberry.
 
Men om det finns något ytterligare som “Red Rocket” påminner oss om, är det att några enorma summor pengar, eller ensembler tätt packade med stora stjärnor, inte behöver vara nödvändigt för att skapa en film som är snygg, välproducerad och minnesvärd. På samma gång bekräftar den återigen, trots att den inte riktigt lyckas överträffa alla hans tidigare verk, att Sean Baker är en filmskapare vi borde visa större uppskattning, och någon som vi ännu bör fortsätta hålla ögonen på.