Red, White & Royal Blue 2023

 

Nu behöver de för syns skull låtsas att de är kompisar. Under tiden börjar de inse att de inte bara missbedömt den andre, utan även är attraherade av varandra. En transatlantisk kk-relation mellan två nepobabies inleds, med höga politiska insatser om någon kommer på dem.

 

”Red, White and Royal Blue” är baserad på bästsäljaren med samma namn av författaren Casey McQuiston. En romantisk komedi i den växande genren ”Handlar om queera män men målgruppen är främst kvinnor” (ett annat känt exempel är ungdomsserien ”Heartstopper.”).

 

Jag har inte läst boken ”Red, White and Royal Blue” men har läst ett av McQuiston senare alster, och kämpade med hens sätt att skriva dialog. Ibland får hen till det och det är riktigt roligt, men ofta känns det överansträngt och irriterande. Det här fördes tyvärr över till filmen, där det ibland känns som att skådespelarna läser direkt ur manus istället för att naturligt konversera.

 

McQuiston är precis som regissör Matthew Lopez, som gör sin långfilmsdebut, amerikansk vilket tydligt märkts då greppet om hur kungahus fungerar lämnar en del att önska. Tanken att en prins på en officiell tillställning, bland folk och fotografer, skulle vägra ta en viktig person i hand är bisarr. Har även svårt att tro att en kunglighet haft möjlighet att resa runt så här utan säkerhetspersonal i hälarna.

 

Ett märkligt val att ett par karaktärer har samma namn som verkliga brittiska kungligheter.

 

Filmen lyckas på något sätt vara både melodramatisk och kämpa med att få till någon anspänning i vändningarna, vilket gör den dramaturgisk platt. Situationen de är i borde kännas mer stressig, det hade varit mer engagerande. För i slutändan är mitt största problem med "Red, White and Royal Blue" att jag inte bryr mig, något som har mer med gestaltning att göra snarare än handlingen.

 

Till exempel är får vi innan slutet mest höra Henry berätta om sitt kungliga hemliv, istället för att se det. Filmen försöker visa att Alex politiska ambition handlar om att hjälpa massorna, men övertygar inte en sekund, något ett par kort scener förmodligen kunnat åtgärda.

 

Men jag vet inte om allt det där spelar någon roll – om du gillade boken kommer du nog gilla filmen. En kollega som läst den tyckte det var en bra filmatisering. Om du gillar romantiska komedier i kommer du nog gilla den också. De två huvudrollerna har, dialogen till trots, bra kemi.

 

Icke att förglömma är också att det är ett stort steg att queera personer nu får lika töntiga romantiska komedier som heterosexuella. Sann jämlikhet.