Reno 911: Miami 2007

Tänk amerikanska realityserien "Cops" och väldigt mycket "Polisskolan" som i sin tur möter Josef Fares "Kopps", och proppa den kombinationen full med en massa sex, bögskämt, bröst och allmänt lågt IQ. Så enkelt går det att sammanfatta "Reno 911":s intåg till långfilmsformatet, varken mer eller mindre. Polisgänget som sedan tidigare har fyra lyckade tv-säsonger bakom sig i staterna är för mig en ny bekantskap, och med samma folk bakom som framför kameran fortsätter man på sitt redan fungerande tema, där vi dokumentärt får följa polisstationen på deras utflykt till östkusten.

När i stort sett hela Amerikas poliskår hamnar i karantän efter ett giftutsläpp på en konferens i Miami blir den lilla polisstationen från Reno stadens enda hopp. Inte nog med att man måste patrullera stadens gator, man ansvarar också för att sköta larmcentralen och att finna botemedlet för att rädda sina kollegor som annars går mot en säker död. Problemet är bara att gänget från Reno tidigare inte haft något större ansvar på sina axlar, och när hela Miami ska skötas är katastrofen ett faktum innan den ens inträffat.

Om man jämför lite med snart DVD-aktuella "Hot Fuzz", som också den försöker skildra en mindre polisstation och samtidigt driva med dagens polisactionfilmer, så kan man säga att det blir lite av ett klassikermöte där brittisk humor möter jänkarnas under-bältet-skämt. Förvånad måste jag erkänna att jag gillar det sistnämnda betydligt mer, då "Fuzz" visade sig vara en stor besvikelse som dränkte sina skämt i en alltför hög budget. "Reno" blir dess motsats när man istället för explosioner och stort vapenarsenal får förlita sig helt och hållet på skarp humor som vapen. Skämten flödar på i en outtröttlig takt. Och även om nivån många gånger är väldigt låg, så är det med stor variation och utmärkt tajming man framför sitt material, vilket gör att skratten kommer tätt.

I grund och botten är väl inte "Reno 911!: Miami" direkt någon film, mer en massa skrivna och improviserade skämt som nästan sketchmässigt kläms in i någon sort av handling och manus. Skämten kommer i första hand och handlingen mest är ett nödvändigt ont, men eftersom humorn är så pass effektiv fungerar det hela vägen. Nästan i alla fall, för vid några tillfällen märks en viss tomgång och då kan det bli till och med lite för dumt för filmens bästa.

För att citera Dangle: "This is the stupidest group of people I've ever worked with who are not legally retarded". En mening som säger allt i en film fullproppad med humor, distans och en självmedvetenhet, vilket gör "Reno" till sommarens humorpärla. Bättre än "Kopps" och med stora möjligheter att med tiden växa in i samma fack som exempelvis "Borat" och "Napoleon Dynamite" är jag mer än glad att spendera sommaren i Reno.