Reservation Road 2008

Terry George verkar inte vara en särskilt munter herre. Senast gjorde han film om massmorden i Rwanda (”Hotell Rwanda”) och nu är han tillbaka med en plågsam studie i sorg och hämnd med ”Reservation Road”. Historien om en hemsk smitningsolycka och dess utdragna konsekvenser är nästan fysiskt smärtsam att se på bioduk.

På väg hem från den unga sonens konsert stannar familjen Learner vid en bensinstation för en kort rast. Medan föräldrarna är upptagna med annat kliver sonen ur bilen och ställer sig vid vägkanten. Samtidigt kommer en bil i hög hastighet ur en kurva och föraren tappar kontrollen för en sekund, med ödesdigert resultat. Pojken blir påkörd och dör omedelbart. Föraren i bilen ser vad som händer, tvekar, och kör sedan vidare utan att stanna.

Pappan, spelad av en skäggig Joaquin Phoenix, fylls av sorg och vrede och beslutar sig för att hitta personen som orsakade hans sons död. Mamman, gestaltad av Jennifer Connelly, blir förlamad av sorg och ger sig själv skulden för olyckan. Samtidigt plågas föraren (Mark Ruffalo) av sitt samvete och slits mellan viljan att anmäla sig själv och att fortsätta förneka sin skuld för att på så sätt få behålla kontakten med sin son.

I grund och botten kretsar filmen kring Phoenix och Ruffalos karaktärer och sättet de hanterar sina känslor på. Ett tag är det fascinerande att se hur de gradvis bryts ner av skuld och sorg men efter hand blir det lite för mycket. Jag blir mätt på ångest helt enkelt. Och det är egentligen allt ”Reservation Road” har att erbjuda.

Nej, behållningen i filmen är Mark Ruffalo som den plågade smitaren. Hans nervösa manér påminner mest om en ett skrämt djur som förstenas i skenet av en strålkastare. Han slits mellan kärleken till sin son, som är det enda som fungerar i hans liv, och den förlamande skulden för olyckan, utan att kunna bestämma sig för vad han ska göra. Han är helt enkelt lysande. Phoenix är även han bra som en fader totalt uppslukad av sorg och tanken på hämnd. Han går från att vara en hängiven familjeman till att bli en manisk hobbydetektiv vars enda mål är att hitta och straffa hans sons mördare. Desto tråkigare är det att se duktiga Jennifer Connelly nästan glömmas bort i historien. Hennes karaktär hanterar sorgen på ett kanske mindre dramatiskt vis men jag tror ändå att filmen skulle mått bra av att inte enbart fokusera på tanken om hämnd.

”Reservation Road” har duktiga skådespelare och en stark historia att berätta, men det räcker inte riktigt hela vägen. Det är som om Terry George stirrat sig blind på svärta och sorg och glömt bort helheten.