Resident Evil 2002

I framtiden är dystopin verklighet. Stora multinationella bolag har vuxit sig mäktiga och kontrollerar stora delar av världen, Umbrella Corporation är inget undantag. I all hemlighet bedriver de olagliga experiment. Experiment som resulterar i bisarra och skräckinjagande skapelser. När så en incident äger rum i ett underjordiskt laboratorium är katastrofen framme. En insatsstyrka skickas för att ta reda på vad som skett och med de kommer Alice, en ung vacker kvinna som till synes tappat minnet. Tillsammans tar de sig ner mot vad som mest liknar en avgrund av kött, blod och monster i jakt på vad som skett och Alice på jakt efter sin identitet.

”Resident Evil” är filmen som baserats på det mångmiljonsäljande dataspelet med samma namn. Som så ofta med succéer följer någon sorts spin-off, så också här. Hittills på listan är böcker, serier, actionfigurer m.m och nu har alltså filmen kommit. Historien som visas har vi hört och sannerligen sett förut. ”Survival horror genre” som den kallas på engelska så gott som skapades av George A. Romeros ”Night of the Living Dead”-svit och är med lite mer monsterkryddning den stora inspirationskällan till ”Resident Evil”. Det är en snygg film som levereras för ovanlighetens skull. En film där omgivningen och rekvisitan känns äkta och på det hela taget imponerar. Kanske inte så konstigt då man antagligen vill bädda för efterföljare.

Med tanke på det här är det en besvikelse att man inte utnyttjat de ekonomiska förutsättningarna bättre. ”Resident Evil” snuddar knappt vid att vara en skräckfilm men klarar sig desto bättre som actionfilm. Att lägga krutet på det senare är ett slöseri, för även om historien till att börja med är ganska tunn finns det potential. Potential att verkligen skrämma oss biobesökare. Den krypande skrämseln mot en bakgrund av djupa korridorer, skumt upplysta laboratorier och mystiska ljud, får ge vika för actionfyllda fightingscener uppumpade med fartfylld musik. Riktigt tråkigt men också vad man av vana kan vänta sig av blandningen skräck och action, trist och mainstream.

Milla Jovovich känns onekligen rätt i rollen som den mystiska Alice som springer runt och skjuter zombiesar hejvilt. Men det är knappast någon av skådisarna som levererar något speciellt djup eller medryckande i karaktärerna. Men skräck handlar ju inte om djupa rolltolkningar, eftertänksamma budskap eller ens en realistisk intrig utan mer om den basala djuriska känslan av total skräck. Något som ”Resident Evil” inte lyckas vidare bra med.