Revolver 2005

I drygt två år har ”Revolver” svävat runt i ingenmansland utan att någon svensk distributör vågat rört vid Guy Ritchies tänkta revansch efter megafloppen "Swept Away". Trots lovande namn och något som på pappret ser ut att vara en återgång till sina "Lock Stock"-rötter har "Revolver" haft det motigt. Men Nordisk Film har samlat mod och släpper filmen direkt till dvd och alla Ritchie-fans som ännu inte letat på filmen på annat håll kan andas ut.

Jake (Statham) har nyss släppts ut från fängelset efter sju år. Helt barskrapad använder han sig av en spelplan han lärt sig från medfångar, och med avancerad psykologi i fokus spelar han ihop ett ordentligt sparkapital. När han väl har gjort det så är hans nästa mål att ta hämnd på Macha (Liotta) som är en högt uppsatt gangster. Men det visar sig att Jake lider av en dödlig blodsjukdom och hans enda chans till överlevnad finns hos lånehajarna Avi (Benjamin) och Zach (Pastore). Men då måste han lyda dem blint och det visar sig också snart att även dessa har planer för Macha.

Ganska tidigt får jag vibbarna av en brittisk och brutalare variant av typ "Ocean´s 13" med den dryge och maktlystne Liotta (Pacino) som slåss mot hjärnan och musklerna som Statham (Clooney) bidrar med i sin rollfigur. Och dessa vibbar håller i sig trots att Ritchie inte uppenbart visar att det är en heist-rulle han satsat på, eller snarare så vill han få in väldigt mycket i "Revolver" att inget blir direkt tydligt. Så mycket att den nästan spricker och när han under filmens sista 20 minuter lägger i en annan växel och återigen byter körbana sabbar han allt ihop.

Men innan det sätter Ritchie sin prägel med stenhårda tuffingar i casinomiljöer och en hämndhistoria som lovar gott under filmens första akt. Också hans finurliga kamerarörelser och lekfulla vinklar gör att jag ändå finner "Revolver" underhållande.

Men så tickar det på utan att egentligen röra sig någonstans. Nya karaktärer presenteras och nya hinder ska övervinnas, men det är många gånger inte riktigt helt klart om vem eller vilka det rör, eller ens varför. Men helt ointressant blir det aldrig, bara väldigt spretigt.

Sen så lider den väldigt mycket av syndromet att Ritchie tror sig sitta på ett supersmart manus, vilket gör att han blir lite övermodig i sina beslut och när han till slut presenterar sin tvist så har han för länge sen trasslat in sig så chocken blir därför mest förvirrande. Så pass att han tvunget måste dränka hela sin film med en berättarröst som knappt kan hålla käften. Och ältar Stathams rollkaraktär inte i filmen så gör hans berättarröst det. Helst tre gånger dessutom.

Med "Swept Away" och "Revolver" på meritlistan känns "Lock Stock..." och "Snatch" enbart som två riktiga turskott. Herr Madonna kanske redan har haft sin karriärstopp och även om Nordisk Film med all säkerhet kommer få tillbaka sina investerande pengar med en aggressiv marknadsföring, så är ju frågan om någon annan än hans fru kommer att skjuta till några framtida pengar? Jag är inte alls så säker på det.