Rim of the World 2019

13-årige Alex älskar att spendera hela dagarna i sin ergonomiska datorstol och studera de senaste uppfinningarna från NASA. Han älskar rymden och vet mer om raketbränsle än de flesta. Mamman blir dock orolig över hans isolation från den analoga omvärlden, och gör vad alla oroliga mammor gör. Hon skickar sin son på sommarläger. Där får Alex träffa kaxiga Dariush, smarta ZhenZhen och mystiska Gabriel. Men lägret blir inte särskilt långvarigt.

Plötsligt hörs explosioner i himmelen. Okända farkoster flyger förbi i en otrolig hastighet och snart startar ett krig som skulle kunna vara taget direkt från  “Star Wars”. Aliens håller på att invadera jorden. Och när ungarna gör allt för att överleva attacken, möter de en skadad astronaut som ger dem ett uppdrag. Ett uppdrag som kommer att avgöra världens öde.

“Rim of the World” är en film om utomjordingar som invaderar jorden och människan som försöker slå tillbaka. Det finns många likheter med tidigare filmer inom genren, som “Independence Day” eller “Världarnas krig”. Den stora skillnaden här är att vi inte får följa stencoola Will Smith, eller heroiska Tom Cruise. Vi får istället följa ett gäng 13-åringar och se kriget genom deras ögon, vilket är väldigt uppfriskande. Man ser dock ibland att det inte är samma budget som blockbusterjämförelserna. Utomjordingarna ser bra ut för det mesta, men i vissa scener sticker de tyvärr ut på grund av undermåliga effekter.

Det märks att filmer som “Stand By Me” har inspirerat den här filmen. Gruppen med ungdomar får inte bara kämpa mot utomjordingar, utan tvingas också växa upp och hitta sig själva. Det är en film om att inte försöka leva utifrån andras förväntan, utan hitta den man är innerst inne och acceptera det. Alla har vi tunga bagage som kanske påverkar oss mer än vad vi tror, och i den här filmen utforskas det genom resans gång.

Huvudpersonen Alex, spelad av en briljant Jack Gore, är den vi spenderar mest tid med, och det är även hans resa som är den mest intressanta. Vi får lära oss mer om honom ju längre filmen går, och hans utveckling som människa är spännande att följa.

Tyvärr är det en karaktär som sticker ut en hel del, på ett negativt sätt. I liknande filmer finns det nästan alltid en person som ska vara den komiska, och här är det inget undantag. Tyvärr blir det alldeles för mycket när hans hysterinivå ligger på 110% och han drar 14 popkulturreferenser i minuten. Som tur var blir han behagligare att följa ju längre filmen går, så håll ut!

I slutändan är “Rim of the World” en vacker historia om en grupp “misfits” som aldrig hade hittat varandra om det inte vore en så otrolig situation som att jorden håller på att gå under. Ibland blir det dock lite för mycket med humorn och lättsamheten. Det känns lite obefogat att stundtals glömma bort faran man befinner sig i och börja leka runt istället. Men att följa med på resan var ett nöje, och jag hoppas vi får se fler vågade korsningar av genrer i framtiden.