Ring mamma! 2019
Synopsis
Föräldrar väntar hela livet på att deras barn ska säga ”Tack!” och barnen väntar i sin tur på ett ”Förlåt!”. Denna omöjliga ekvation är utgångspunkten i komedin "Ring mamma!". Niki har precis fyllt 35 år och måste helt plötsligt ta tag i alla livsval och relationer som hon duckat för.
Info
Originaltitel
Ring mamma!
Biopremiär
22 november 2019
DVD-premiär
6 april 2020
Digitalpremiär
23 mars 2020
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
11 år
Längd
En genommysig stund i biomörkret
Ring genast mamma och bjud med henne på bio. Lisa Aschan har gjort en varm och rolig dramakomedi med mycket igenkänning.
En ansträngd mor-och-dotter-relation står i fokus i denna fina dramakomedi, som påminner om både "Bridget Jones" och säkert också våra egna liv. Det är kul, känslosamt och relaterbart.
I centrum står Niki, 35 år, singel, gympafröken, flitig Tinder-användare, som fortfarande suktar efter sitt ex, bråkar med sin storebror och har hopplöst svårt att verkligen kommunicera med mamma. Niki är alla oss, det är lätt att känna igen sig i - och även tycka om alla brister hos - denna lätt klumpiga, hopplöst envisa, ibland barnsliga och ofta närhetstörstande donna.
Vem kunde ana att Lisa Aschan hade en bred och publikfriande komedi inom sig? Efter Guldbaggefavoriten "Apflickorna" och den satiriska thrillern "Det vita folket", filmer som många kritiker har hyllat men som få svenskar har sett, är hon tillbaka med "Ring mamma!". Detta är nästan lika mainstream som de "så kallade" romantiska komedierna "Tills Frank skiljer oss åt" eller "Lyckligare kan inget vara" - men betydligt bättre!
Sanna Sundqvist ("Lyrro") är perfekt castad i huvudrollen. Hon är till synes utan ansträngning väldigt rolig, när hon snubblar sig fram genom livets och vardagens små och stora problem. Flera roliga scener involverar sex eller nakenhet, som skildras befriande naturligt och avslappnat.
Nina Gunke gör sin första stora filmroll på länge, som den maniskt städande mamman som blir obekväm av att prata känslor. Hon håller en lista på saker att inte säga till sin dotter ("Kommentera inte utseendet", "Fråga inte om hon har träffat någon") men har svårt att prata om vad som faktiskt betyder något. Mammor på film tenderar att få biroller där de antingen är perfekta eller gnälliga, men Gunkes rollfigur har nyanser som gör även henne till en levande karaktär.
Humorn går fint hand i hand med filmens mer känslosamma scener, här finns en väl avvägd balans som är svår att träffa rätt inom svenska komedier. Det blir några billiga slapstick-inslag för att lätta upp stämningen, men mot slutet sitter hela biosalongen med en tår i ögat.
Med stor kärlek till sin huvudperson skildrar Lisa Aschan relationer för 30-plussare. Relationer bland syskon som vägrar växa upp, relationer med engångsligg och kk:s, relationen till sig själv, men också till föräldrar som kan vara både förebilder, nära vänner eller så hopplöst främmande. Titeln är tydlig med vad filmen vill säga - ring mamma! Plocka upp luren eller gör ett besök, hos mor eller andra nära och kära. Aschan vill få oss att kommunicera mera, och säga allt det där vi vill men inte vågar.
Detta är en film som liknar många andra, men ändå hittar sin egen stil och ton. En film som till synes inte handlar om så mycket, och ändå berör några av livets viktigaste frågor.
I centrum står Niki, 35 år, singel, gympafröken, flitig Tinder-användare, som fortfarande suktar efter sitt ex, bråkar med sin storebror och har hopplöst svårt att verkligen kommunicera med mamma. Niki är alla oss, det är lätt att känna igen sig i - och även tycka om alla brister hos - denna lätt klumpiga, hopplöst envisa, ibland barnsliga och ofta närhetstörstande donna.
Vem kunde ana att Lisa Aschan hade en bred och publikfriande komedi inom sig? Efter Guldbaggefavoriten "Apflickorna" och den satiriska thrillern "Det vita folket", filmer som många kritiker har hyllat men som få svenskar har sett, är hon tillbaka med "Ring mamma!". Detta är nästan lika mainstream som de "så kallade" romantiska komedierna "Tills Frank skiljer oss åt" eller "Lyckligare kan inget vara" - men betydligt bättre!
Sanna Sundqvist ("Lyrro") är perfekt castad i huvudrollen. Hon är till synes utan ansträngning väldigt rolig, när hon snubblar sig fram genom livets och vardagens små och stora problem. Flera roliga scener involverar sex eller nakenhet, som skildras befriande naturligt och avslappnat.
Nina Gunke gör sin första stora filmroll på länge, som den maniskt städande mamman som blir obekväm av att prata känslor. Hon håller en lista på saker att inte säga till sin dotter ("Kommentera inte utseendet", "Fråga inte om hon har träffat någon") men har svårt att prata om vad som faktiskt betyder något. Mammor på film tenderar att få biroller där de antingen är perfekta eller gnälliga, men Gunkes rollfigur har nyanser som gör även henne till en levande karaktär.
Humorn går fint hand i hand med filmens mer känslosamma scener, här finns en väl avvägd balans som är svår att träffa rätt inom svenska komedier. Det blir några billiga slapstick-inslag för att lätta upp stämningen, men mot slutet sitter hela biosalongen med en tår i ögat.
Med stor kärlek till sin huvudperson skildrar Lisa Aschan relationer för 30-plussare. Relationer bland syskon som vägrar växa upp, relationer med engångsligg och kk:s, relationen till sig själv, men också till föräldrar som kan vara både förebilder, nära vänner eller så hopplöst främmande. Titeln är tydlig med vad filmen vill säga - ring mamma! Plocka upp luren eller gör ett besök, hos mor eller andra nära och kära. Aschan vill få oss att kommunicera mera, och säga allt det där vi vill men inte vågar.
Detta är en film som liknar många andra, men ändå hittar sin egen stil och ton. En film som till synes inte handlar om så mycket, och ändå berör några av livets viktigaste frågor.
| 13 november 2019 08:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Fruktansvärd. Som om de försökte i varje scen fundera ut vad för antingen snuskigt, äckligt eller obehagligt som de kunde trycka in där. Vet inte om det är för att verka konstnärligt och äkta men känns bara desperat och inte det minsta verklighetstroget. Sen att det är 11 års gräns (7 år med förälder) är ett väldigt tråkigt skämt! Inget en 11-åring bör se.