Röjar-Ralf kraschar internet 2018
Synopsis
Bråkstaken Ralf och hans kompis Vanilja von Sockertopp, båda två från videospelsvärlden, sätter allt på spel när de ger sig ut på ”world-wide-webben” för att leta reservdelar till Vaniljas videospel, Sockerkick. De visar sig vara svårare än de tror och tillsammans måste de ta hjälp av internets invånare för att hitta det de letar efter.
Info
Originaltitel
Ralph Breaks the Internet: Wreck-It Ralph 2
Biopremiär
1 februari 2019
DVD-premiär
17 juni 2019
Digitalpremiär
3 juni 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Åldersgräns
7 år
Längd
En charmig, munter och färgglad resa bland internets varumärken
Röjar-Ralf är tillbaka, och filmen bjuder på både skratt och samtidskommentarer när han tillsammans med Vanellope hamnar mitt i all kommers på nätet.
Uppföljaren börjar liksom originalfilmen i Generation X:s videospelsarkad, men handlingen för oss strax ut i det gigantiska World Wide Web och runt bland alla våra samtida varumärken och sociala medier, när de två huvudpersonerna – den snälle Ralf (John C. Reillys röst) och hans tuffa lilla bästis Vanellope (Sarah Silvermans röst) – ger sig ut på nya äventyr.
Ralf och Vanellope smiter ut genom den förbjudna wifi-kabeln för att hitta eBay, så att de kan säkra en ratt till Sugar Race-spelet som är trasigt. Lyckas det inte med det kommer Sugar Race-borna inklusive Vanellope bli hemlösa, så det är mycket som står på spel (bokstavligt talat)! På vägen navigerar de via de stora virtuella företagen på nätet - Snapchat, Amazon, Imdb, eBay, etcetera (samt en del påhittade som BuzzzTube. Tackade YouTube måhända nej till den framträdande produktplaceringen...?).
Insidan av nätet är tänkt som en gigantisk huvudstad sedd ovanifrån, lite som New Yorks skyskrapor, och här går alla dataanvändare runt som avatarer med fykantiga huvuden. Några underfundiga visioner är trädet med de kvittrande blå Twitter-fåglarna som tweetar ut gulliga kattvideos, eller ”the dark web”, ett sjaskigt slumområde där avatarerna smyger runt med huvor som döljer deras ansikten.
Den charmigaste scenen är nog när Vanellope träffar alla Disney-prinsessorna. Mycket roligt sägs där tills det blir Meridas tur från Pixars ”Modig”, för hon pratar med en grötig, överdriven ”skotsk” dialekt som Vanellope inte förstår. När hon frågar de andra vad det är hon säger, viskar de att de inte kan förstå henne heller – ”hon är från en annan studio".
Filmen är fullproppad med finurliga samtidskommentarer om hur vi beter oss på nätet, som ”läs aldrig kommentarsfältet”, eller hur vi förödmjukar oss genom att äta peppar eller skria som en get för att nå ”instant fame” som varar i fem minuter. Trots alla nickningar och ”ja, just det, ha ha” är helhetsupplevelsen en film jag liksom känner att jag borde uppskatta mer än jag faktiskt gör...
Det är alltså ingen dålig film, tvärtom! De nära två timmarna höll min (mestadels) fulla uppmärksamhet, och de båda protagonisterna är, som vi minns, lätta att tycka om. Nej, problemet kan liknas lite vid Brad Birds ”Tomorrowland”, eller (faktiskt!) J.K. Rowlings ”Fantastiska vidunder” – det är som att dessa berättelser är uppbyggda för att skapa ett forum för finurligheterna, uppfinningarna eller de fantasifulla varelserna snarare än att dessa är tillagda för att tjäna berättelsen. Resultatet blir då att man lämnas med en obestämd känsla av att något väsentligt saknas i berättarstommen.
Och vem är filmen gjord för? Tweenies? Spelnostalgiker? Tekniknördar? Finurligheterna kommer med stor sannolikhet gå de minsta förbi, men ”Röjar-Ralf kraschar internet” är för mycket barnfilm för att locka vuxna i någon större skala heller. Budskapet som bankas in, att man kan vara vänner fast man inte har samma mål i livet, känns som relationstips riktat till blivande tonåringar. Hos dem kommer igenkänningsfaktorn vara hög, eftersom den målgruppen är storanvändare av sociala medier som Snapchat, och även mottagliga för den varumärkespropaganda som filmen faktiskt består av.
Dessutom... bygger man upp en värld och sätter upp ett system för hur den världen fungerar, är det en smula irriterande när inte spelreglerna följs. Såvitt jag förstod det från originalfilmen gjorde Vanillopes glitch att hon inte kunde lämna sitt eget spel, men i uppföljaren är den regeln borta. Här blir hon fascinerad av ett spel som heter Slaughter Race, och bestämmer sig för att stanna där tillsammans med supercoola Shank (Gal Gadots röst), men poängen var ju att rädda Sugar Rush? Som vi också minns från föregångaren är det ju en dödsdom för spelet om man lämnar det...
Men på det stora hela är filmen en charmig, munter och färgglad bioupplevelse. Dessutom är den riktigt fint animerad. Vad gör det om man inte tar med sig så mycket hem för att diskutera i efterhand? Liksom BuzzzTubes ”instant fame”-klipp var den rolig för stunden, och jag ger ”Röjar-Ralf kraschar internet” tre fyrkantiga avatarpoäng av fem.
Ralf och Vanellope smiter ut genom den förbjudna wifi-kabeln för att hitta eBay, så att de kan säkra en ratt till Sugar Race-spelet som är trasigt. Lyckas det inte med det kommer Sugar Race-borna inklusive Vanellope bli hemlösa, så det är mycket som står på spel (bokstavligt talat)! På vägen navigerar de via de stora virtuella företagen på nätet - Snapchat, Amazon, Imdb, eBay, etcetera (samt en del påhittade som BuzzzTube. Tackade YouTube måhända nej till den framträdande produktplaceringen...?).
Insidan av nätet är tänkt som en gigantisk huvudstad sedd ovanifrån, lite som New Yorks skyskrapor, och här går alla dataanvändare runt som avatarer med fykantiga huvuden. Några underfundiga visioner är trädet med de kvittrande blå Twitter-fåglarna som tweetar ut gulliga kattvideos, eller ”the dark web”, ett sjaskigt slumområde där avatarerna smyger runt med huvor som döljer deras ansikten.
Den charmigaste scenen är nog när Vanellope träffar alla Disney-prinsessorna. Mycket roligt sägs där tills det blir Meridas tur från Pixars ”Modig”, för hon pratar med en grötig, överdriven ”skotsk” dialekt som Vanellope inte förstår. När hon frågar de andra vad det är hon säger, viskar de att de inte kan förstå henne heller – ”hon är från en annan studio".
Filmen är fullproppad med finurliga samtidskommentarer om hur vi beter oss på nätet, som ”läs aldrig kommentarsfältet”, eller hur vi förödmjukar oss genom att äta peppar eller skria som en get för att nå ”instant fame” som varar i fem minuter. Trots alla nickningar och ”ja, just det, ha ha” är helhetsupplevelsen en film jag liksom känner att jag borde uppskatta mer än jag faktiskt gör...
Det är alltså ingen dålig film, tvärtom! De nära två timmarna höll min (mestadels) fulla uppmärksamhet, och de båda protagonisterna är, som vi minns, lätta att tycka om. Nej, problemet kan liknas lite vid Brad Birds ”Tomorrowland”, eller (faktiskt!) J.K. Rowlings ”Fantastiska vidunder” – det är som att dessa berättelser är uppbyggda för att skapa ett forum för finurligheterna, uppfinningarna eller de fantasifulla varelserna snarare än att dessa är tillagda för att tjäna berättelsen. Resultatet blir då att man lämnas med en obestämd känsla av att något väsentligt saknas i berättarstommen.
Och vem är filmen gjord för? Tweenies? Spelnostalgiker? Tekniknördar? Finurligheterna kommer med stor sannolikhet gå de minsta förbi, men ”Röjar-Ralf kraschar internet” är för mycket barnfilm för att locka vuxna i någon större skala heller. Budskapet som bankas in, att man kan vara vänner fast man inte har samma mål i livet, känns som relationstips riktat till blivande tonåringar. Hos dem kommer igenkänningsfaktorn vara hög, eftersom den målgruppen är storanvändare av sociala medier som Snapchat, och även mottagliga för den varumärkespropaganda som filmen faktiskt består av.
Dessutom... bygger man upp en värld och sätter upp ett system för hur den världen fungerar, är det en smula irriterande när inte spelreglerna följs. Såvitt jag förstod det från originalfilmen gjorde Vanillopes glitch att hon inte kunde lämna sitt eget spel, men i uppföljaren är den regeln borta. Här blir hon fascinerad av ett spel som heter Slaughter Race, och bestämmer sig för att stanna där tillsammans med supercoola Shank (Gal Gadots röst), men poängen var ju att rädda Sugar Rush? Som vi också minns från föregångaren är det ju en dödsdom för spelet om man lämnar det...
Men på det stora hela är filmen en charmig, munter och färgglad bioupplevelse. Dessutom är den riktigt fint animerad. Vad gör det om man inte tar med sig så mycket hem för att diskutera i efterhand? Liksom BuzzzTubes ”instant fame”-klipp var den rolig för stunden, och jag ger ”Röjar-Ralf kraschar internet” tre fyrkantiga avatarpoäng av fem.
| 30 november 2018 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Nu lämnar vi nostalgin bakom oss och ger oss iväg på ett nytt äventyr med Ralph och Venellope, ut i cyberrymden. Det är en stundals charmig film som jag vet att jag hade tyckt om som liten. Den lyckas få sina skratt här och var och Venellopoes resa, där hon hittar sin passion och måste våga gå sin egen väg, är en fin lärdom.
Men sen hade vi ju Ralph också. Genom filmens gång ser vi hur han blir mer och mer kontrollerande, saboterande och klängig tills dess att han riskerar att ta kål på Venellope. Det är lite märkligt att se det utspela sig i den här förpackningen, och jag är delad till vad jag tycker om det. Tillsammans med det faktum att jag försöker sopa undan tankarna om vilka varumärken som eventuellt betalt för att få göra reklam, om prinsessornas pyjamasparty är en ursäkt för att sälja merchandise, att Dark webb kanske inte är något man nödvändigtvis behöver ha med i en barnfilm och att Ralph faktiskt blir internetkändis för att tjäna pengar (och lyckas med det!) gör att jag ser på filmen med ett öga utifrån istället för att vara helt indragen.
Andra kritiker (3)