Rött kort 2018

2017 tvingades sju kvinnliga sportstjärnor att stanna kvar i Iran, när de egentligen ville och behövde ställa upp i turneringar och mästerskap utomlands. Vad var anledningen? Deras män ville inte att de skulle lämna landet. Det kan dessutom vara många fler, då alla fall inte blir anmälda.

Kvinnosynen i Iran är otroligt annorlunda från vår västerländska syn, och det är den som “Rött kort” undersöker på djupet. När Irans fiktiva damfotbollandslag äntligen går till final i asiatiska mästerskapen räknas det som en av de största framgångarna i landets historia. Ingen är gladare än lagkaptenen Afrooz som har kämpat för just den här chansen i elvs år. Men när de ska resa till Malaysia där finalen går, stoppas hon. Hennes man har gett henne flygförbud. Hon får inte lämna landet.

Den positiva feelgood-känslan som fanns i början av filmen slocknar på ett ögonblick och istället får vi en deprimerande, läskig och frustrerande historia där Afrooz tvingas kämpa för sin rätt att leva sitt eget liv, oberoende av någon annan.

Saken blir inte lättare av att hennes man, Yaser, har psykopatliknande drag, och njuter av att se sin hustru slåss för att få spela den historiska finalen. Yaser spelas av Amir Jadidi som gör en strålande insats som den charmiga psykopaten med ett konstant mörker bakom de flirtande ögonen.

Något som gör att flera scener känns så otroligt tunga, är att regissören Soheil Beiraghi vågar dra ut på de tyngsta scenerna. Han låter bara kameran vara och låter skådespelarna sträcka på sina skådespelarmuskler. Jag tänker framför allt på en gripande scen framför badrumsspegeln där vi får se Afrooz efter ett hembesök hos sin hemska make. Det krävs en skådespelare av rang för att förmedla sina känslor som hon gör.

Filmen kommenterar även användande av sociala medier, och hur de kan framstå som starka verktyg, men kanske i slutändan inte hjälper så mycket som man tror. Afrooz försöker sprida hashtags online för att få uppmärksamhet till sitt fall. Det lyckas till en början, men Beiraghi vinklar historian på ett sätt vi inte ofta ser. I dagens samhälle kan en karriär krascha snabbt, genom att något snabbt sprids via sociala medier. I Iran fungerar det inte likadant. Där väger lagar och kulturer mer än 140 Twittertecken.

Jag rekommenderar inte att se filmen om du bara är ute efter en typisk fotbollsfilm. Fotbollsscenerna är få, och de som är med är bedrövligt filmade. Det är som att kameramannen är mer van att filma schackmatcher. Här ser man inte vad som händer överhuvudtaget.

“Rött kort” är en viktig film som upplyser problem vi inte upplever i samma utsträckning i västvärlden. Det är en frustrerande berättelse, men samtidigt går det inte att slita sig. Man vill så gärna se Afrooz gå ifrån filmen segrande. Vare sig hon lyckas eller inte, så är vägen dit tuff att se, men värd varje sekund.