Rum 213 2017

Filmen baseras på den bästsäljande boken med samma namn av Ingelin Angerborn och är en efterlängtad rysare för många. Jag tror att den kommer mottas med entusiasm av framförallt en stor del av läsarna, även om jag själv är högst tveksam till mycket av det jag ser. 

Det är sommar och de tre tolvåriga tjejerna Elvira, Meja och Bea åker på kollo. På grund av en vattenläcka i huset måste de kampera ihop i det beryktade rummet 213 och redan från första stund känner tjejerna på sig att något inte är som det ska. När sedan saker börjar försvinna nattetid förstår de att de inte är ensamma därinne.

Upplägget är relativt lovande och det blir också rätt omgående så där lite lagom spännande och jag väntar peppat på vad som ska hända härnäst. Ganska snart går dock luften ur på något sätt och det känns som att regissören Emelie Lindblom tappar greppet om sin story. Väldigt mycket vill jag skylla på manuset som inte lyckas reda ut trasslet det själv skapar. Indicier staplas på varandra utan att mysteriet någonsin tar riktigt fart, replikerna låter ansträngda och tempot är ytterst ojämnt.

Med tanke på nämnda uppförsbacke gör de unga skådisarna en godkänt insats. Wilma Lundgren, Elena Hovsepyan och Ella Fogelström framförallt, kan alla både agera och reagera, men de kommer inte riktigt till sin rätt här, dels just på grund av de många gånger krystade dialogerna, men också för att de inte känns helt bekväma i sina roller, alternativt inte bekanta med dem. Och då kan man inte som publik förväntas lära känna dem heller. 

Filmen är uppbyggd som en ganska klassisk rysare och många välkända klichéer återfinns här, även om målgruppen är avsevärt yngre än vad som brukligt är i genren. Som skräckfilmsfantast tycker jag det är häftigt med en barnrysare, och trots att varken berättandet eller karaktärerna i slutändan övertygar, vill jag ge regissören en eloge för att hon inte fegar med kusligheterna utan skräms på med entusiasm. Hon lyckas tack vare den effektiva musiken snabbt vagga in oss i rätt stämning och det är ju ändå det som är, skulle jag vilja påstå, det viktigaste när det kommer till den här typen av film. 

”Rum 213” är långtifrån ett mästerverk, men Lundblom ror ändå med den äran projektet i land även om det läcker i skrovet både här och där. Är du runt 10 år och gillade du boken, då ska du absolut ge filmen en chans. Trots min ambivalens kring delar av framställningen så är den ursprungliga historien intakt och fortsatt lika spännande som den var i tryckt version.