Running Scared 2006

En knarkuppgörelse går riktigt fel. Mitt under utbytet av varor och kontanter stormar tre beväpnade män in. Det hela slutar med en massaker och två korrupta poliser mördas. Som lågt stående maffiamedlem är det Joey Gazelles (Paul Walker) uppgift att göra sig av med de ”heta” vapnen. Problemet är bara att han sparat allihopa nere i sin källare. När hans sons lekkamrat Oleg (Cameron Bright), stjäl just denna pistol och skjuter sin misshandlande styvfar, börjar problemen. Som om inte detta vore nog är Olegs styvfar kusin till en rysk maffiaboss, alltså ingen man vill leka med. Med vapnet som skjutit två poliser, ute på gatan ligger Joey riktigt illa till. Han måste nu med båda sidor hack i häl, hitta pistolen innan den finner sin väg till polisen eller än värre maffian.

Det är ingen förvåning att ”Running Scared” fick en åldersgräns på 17 år i USA. Det här är en film där våldet florerar från första scenen. Massor med misshandel, finurliga tortyrsätt och så självklart blod. Regissören Wayne Kramer har på intet sätt hållit tillbaka och råheten kan i vissa fall bli ganska obehaglig. Men det är också den råheten vare sig i form av makabert våld eller nakna kroppar som gör filmen så levande, som en riktigt skön visuell adrenalinkick. I slutändan pirrar det inte bara i magen utan också i nävarna. Fast en varning för känsliga eller moraliskt konservativa bör nog utfärdas.

Wayne Kramer har också valt att använda en hel del olika kameratekniker i denna film. Actionscenerna visas ur en massa perspektiv och kameran hoppar hit och dit medan små inzomningar används i de mer dramatiska sekvenserna etc. Detta får önskad effekt, de små kameradetaljerna förstärker helt enkelt känslorna som filmen vill förmedla samtidigt som det kan bli lite i överkant när det kommer till de mer våldsamma scenerna, à-la-Matrix-syndrom. 

Det mest överraskande med denna film är nog skådespelaren Paul Walker. Tidigare har han för det mesta figurerat i mediokra actionfilmer såsom ”The Fast and the Furious” och ”Into the Blue” men gör en ganska bra insats här vilket kanske kan gottgöra för hans tidigare fadäser. Den trettonårige Cameron Bright som redan hunnit med ett flertal storfilmer bl a "X-men 3", gör också en imponerande rolltolkning som den unge Oleg, full med hat och förtryckt frustration. Intressant nog fokuserar historien inte endast på huvudpersonen Joey utan också på föremålet ifråga, vapnet. Tittarna får följa pistolens väg genom händerna på strippor, pedofiler, gangstrar och horor och får därmed följa ett antal bihistorier. Lite rörigt kan det kanske tyckas men detta ger filmen ett större djup och ger den definitivt en säregen prägel jämfört med andra ”traditionella” actionfilmer.  

Så bara för att du kanske inte sett väggar tapetserade med filmaffischer eller feta reklamkampanjer för ”Running Scared” på TV, så bör du inte underskatta denna film. En riktigt spännande actionfilm som överrumplar på ett riktigt våldsamt sätt. ”Ready, Aim, Run”.