S Is for Stanley: Min vän Kubrick 2016

Berättelsen om Emilio D'Alessandro är som hämtad ur en film. Vid 18 års ålder bestämmer han sig för att lämna sin hemort Cassino i Italien för att söka lyckan i Storbritannien. Han flyttar till London, hankar sig fram mellan olika jobb för att slutligen få anställning vid en bilverkstad tack vare sin noggrannhet och punktlighet. Det visar sig också att han är oerhört skicklig bakom ratten och snart sås ett frö om en dröm inom racing, närmare bestämt Formel 1. Men ödet har en annan plan för den unge Emilio.

 

1970, tio år efter sin flytt till London, numera gift med två barn, får Emilio ett oväntat uppdrag under ett kvällsskift som taxichaufför. Uppdraget innefattar att transportera en minst sagt fallosåberopande plastskulptur till en filminspelning på andra sidan London. Emilio utför sitt uppdrag och tänker inte mycket mer på det. Som det ska visa sig är den besynnerliga skulpturen en essentiell del i en nyckelscen i filmen “A Clockwork Orange” av regissören Stanley Kubrick.

 

Emilios noggrannhet och punktlighet är något som faller även den omhuldade och vid den här tidpunkten oerhört framgångsrika regissören i smaken, och han gör snabbt slag i saken och anställer den unge chauffören. Vad som till en början känns som ytterligare ett ströjobb för Emilio visar sig bli en livsförändrande historia där han under 30 år blir en av de närmaste personerna till en av filmhistoriens främsta regissörer.

 

Filmskaparen Alex Infascellis relativt korta dokumentär (filmen klockar in på strax över en timme) ger en sällan skådad inblick i Kubricks verksamhet, där regissörens kontrollbehov sträcker sig utanför filmskapandets värld. Emilios roll förvandlas snabbt till en alltiallo-fixare där han får handskas med allt från matning av katter och byte av glödlampor, till att utforska inspelningsplatser och beställa hem tusentals stearinljus under inspelningen av “Barry Lyndon”.

 

För Kubrick-fantasterna finns dock inte särskilt mycket nytt att hämta. Jämför med den likasinnade dokumentären “Filmworker” om engelsmannen Leon Vitali, assistent till Kubrick under 30 år (och sedermera far till svenska skådisundret Vera Vitali), och “S is for Stanley” bleknar i jämförelse. Här finns lite sparsamt utspritt Kubrick-kuriosa, men inte mycket mer än så.

 

Istället är det Emilio D'Alessandro som hamnar i förarstolen, och det är hans varma och ödmjuka personlighet som är hjärtat i filmen. Tyvärr lider dokumentären av en tafflig inramning. Utan att ha någon större koll på den italienske filmskaparen Alex Infascelli så känns hans angreppssätt som sådan av en nybliven filmstuderande. Dokumentärstilen är nästan parodiskt platt strukturerad, där generiska ljudeffekter och musikpåläggningar lagts på för att öka dramaturgin. Infascellis tafatta försök känns tyvärr bara krystade och stjälper snarare än hjälper att lyfta Emilios berättelse.

 

För Emilios livsberättelse är en lika fascinerande som filmisk sådan, där relationen till den säregna Kubrick blir ett sorts tveeggat svärd. Filmmagi och kändismöten (Emilios möte med Jack Nicholson hör till en av höjdpunkterna) blandas med uppgivna Formel 1-drömmar och familjetragedier. Med ett bättre ramverk hade hans berättelse kunnat bli något mer.