Sagan om ringen: Striden vid Rohan 2024
Synopsis
"Sagan om ringen: Striden vid Rohan" är berättelsen om historien bakom Helms Deep, hundratals år före det ödesdigra kriget, och skildringen av bloddränkta tider för fortets grundare, Helm Hammerhand, kungen av Rohan.
Info
Originaltitel
The Lord of the Rings: The War of the Rohirrim
Biopremiär
13 december 2024
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Warner Bros
Åldersgräns
11 år
Längd
Stark prinsessa i visuellt virrvarr till Tolkien-saga
RECENSION. ”Sagan om ringen: Striden vid Rohan” är en blodig krigshistoria om våldsamma, ensamma män, men också om den frisinnade, ödmjuka prinsessan Héra. En stabilt berättad saga och ett visuellt virrvarr av magiskt vackra detaljer, men också trötta bakgrundsmiljöer och delvis fabriksstöpta karaktärer.
Det är flera decennier sedan vi sist såg Tolkiens värld komma till liv genom tecknad film, då i klassiskt 70-talsmanér – nu i en trendig animé-stil som för tankarna till ”Vampire Hunter D” och ”Prinsessan Mononoke”.
Idén om att göra en animé kom före idén till berättelsen ”Sagan om ringen: Striden vid Rohan” enligt producenten Philippa Boyens, som också säger sig ha förälskat sig i formatet. 60 animationsstudior var involverade för att färdigställa filmen i tid, vilket onekligen låter svårarbetat och dessvärre också har påverkat slutresultatet. För liksom Boyens, älskar jag animé, och den visuella stilen i ”Sagan om ringen: Striden vid Rohan” är svajig.
Kärleken till detaljer lär ha inspirerat skaparna, en kärlek som skymtar till mellan varven men som snabbt drunknar, liksom karaktärerna, i de taffliga bakgrundsmiljöerna. Detta rycker mig ständigt ur Tolkiens förtrollade värld och jag ställer mig skarpt ifrågasättande av formatet. Berättelsen däremot står stabilt.
Stabil som i att karaktärerna är relativt genomarbetade och mitt initiala motstånd till trots växer prinsessan Héra (Gaia Wise) på mig. Först såg jag inte förbi krigarprinsessan-stereotypen, men relationen till de andra kvinnorna i filmen, som beskyddaren Olwyn och den mystiska äldre kvinnan som bosatt sig i Helms klyfta bidrar med en genuin värme. Detta i kontrast till männens stora egon.
Trots att berättelsen om Héra är fabricerad och baserad på en karaktär som inte ens nämns vid namn av Tolkien kan jag förstå valet att lyfta henne. Hon är konfliktens katalysator och den vars livsöde inte är förutbestämt.
Filmen tar sin början då hon nekar dunlänningen, och tillika barndomsvännen, Wulfs hand i giftermål. Detta resulterar i ett slagsmål mellan de bådas fäder som bringar den enes död. Som hämnd bestämmer sig Wulf för att attackera Helms hus, vilka snart måste fly till vad som senare kommer att kallas Helms klyfta.
”Sagan om ringen: Striden vid Rohan” är en berättelse om människorna i Tolkiens värld, och utspelar sig 183 år före den ursprungliga filmtrilogin. Som sådan är den våldsam och actionfylld. Möjligen saknar jag lugnare partier för att komma närmre, och knyta ann till karaktärerna, men jag imponeras också av råheten och hur förvånansvärt våldsamt männens maktbegär gestaltas.
Èowyn (Miranda Otto) ledsagar oss genom händelserna, en röst som alla känner igen från originaltrilogin. Ett strategiskt grepp för att försätta publiken i rätt stämning. Detsamma gäller musiken där flera melodier återanvänts. Detta bidrar till att skapa Tolkiens värld, som Philippa Boyens, Peter Jackson och Fran Walsh tolkat den. Hade den här berättelsen behövt utspela sig i Tolkiens värld dock?
Ja, därför att vissa varelser som han skapat är avgörande för berättelsens utfall. Jag ställer mig dock högst tveksam till hur konnässörer av animé kommer ställa sig till den. Den saknar det spirituella djup som fans av Miyazaki är vana vid, och det extremvåld eller ångest som Satoshi Kon är expert på. I den bemärkelsen är ”Sagan om ringen: Striden vid Rohan” en västerländsk animé, sin regi av Kenji Kamiyama till trots. Men med ett relativt rustikt manus, och ett överraskande blodigt utfall är den absolut sevärd.
| 9 december 2024 18:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
En film värd att se på bio. Jag satt längst fram och njöt filmen igenom. Det är stor igenkänning i miljöerna och man fullkomligt älskar introt som flyger över en 3D-karta över Gondor och Rohan. Kameran sveper snabbt över Helms klyfta och landar på Edoras. Där stannar tyvärr äventyret hela filmen igenom. Några nya miljöer introduceras jag inte alls till som erfaren Tolkienläsare. Eftersom man känner till allt sedan innan sugs man dock snabbt in i handlingen vilket är bra. Vår hjältinna Hera introduceras och fångar intresset snabbt. Hon känns inte överdriven utan mer som någon som råkar hamna mitt i händelsernas centrum pga sitt arv snarare än att hon skulle vara så särskilt speciell. Det gillar jag.
Männen i filmen, främst hennes pappa Helm, står för anime-superhjältekänsla, och Helm är på riktigt ascool. Stor som en ladugårdsvägg och med svällande muskler som kan slå ihjäl en annan man med ett enda slag. När filmen är över önskar jag vi hade fått se mer av honom snarare än av Hera, men jag är ändå nöjd med filmen. Mer av Midgård är alltid positivt.
Jag kan känna ett litet sting av besvikelse dock. Filmen handlar om väldigt starka teman, men antingen får man inte tid att riktigt supa in den sorg Hera möter, eller så är det det tecknade "hacket" som gör att det inte riktigt landar. Det känns väldigt långt ifrån det oerhört emotionella filmerna PJ gjort. Man har även gjort en stor grej av att Eowyn skulle vara med, men jag märkte inte henne alls. Var det Miranda Otto som gjorde berättarrösten i introt måhända?
En annan sak jag är lite besviken på är att för att vara en film som heter "War of..." så handlar filmen väldigt lite om stridscener. Jag förstår att det är svårt att animera krig, men man får aldrig den pampiga känslan som "De två tornen" och främst "Konungens återkomst" förmedlar av Rohirrims armé. Kanske är det för att det mesta ju redan är gjort i Sagan om Ringen-filmerna. War of the Rohirrim gör egentligen inget som inte redan gjorts i de tidigare filmerna.
Med det sagt är ändå "Striden vid Rohan" en av de mer episkt tecknade filmer jag sett. Jag kommer nog köpa den på blu-ray när den väl släpps och titta om vissa saker.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu