Salem's Lot 2024

RECENSION. Gary Daubermans ”Salem’s Lot” lyckas sålla bort Stephen King-bokens många styrkor och behålla alla svagheter. En enstaka starka sekvenser räcker inte för att rädda en medioker filmatisering som hade passat bättre som en serie.

Att nya ”Salem’s Lot” ens lyckades smyga sig ur Warner Bros händer och faktiskt visas för en publik är lite av ett mirakel. På sistone har studion haft en tendens att slänga vissa filmer i soptunnan för en skatteavskrivning och ”Salem’s Lot” satt på hyllan en lång tid utan ett premiärdatum (filmen spelades in redan 2021). Även Stephen King ifrågasatte i februari varför det fortfarande inte fanns en plan bekräftat, något som påstås ska ha hjälpt filmen att äntligen släppas på Max.

”Salem’s Lot” följder då författaren Ben Mears som återvänt till staden han växte upp i för att hitta inspiration till sin nästa bok, men upptäcker inom kort att befolkningen plågas av en blodtörstig vampyr. Det är nog inte särskilt förvånande att boken (som på svenska heter ”Staden som försvann”) var starkt påverkad av Bram Stokers ”Dracula”. Passande nog har vampyrens utseende i samtliga filmatiseringar baserats på ”Nosferatu”, som också är en återberättelse av ”Dracula”.

Som manusförfattare är Gary Dauberman en välbekant stapelvara i mainstream-skräck. Hans CV inkluderar bland annat de senaste ”It”-filmerna, hela ”Annabelle”-trilogin och ”The Nun”, men som regissör är det här bara Daubermans andra runda bakom kameran. Debuten var ”Annabelle Comes Home” vilket var en förvånansvärt välgjord avslutning på en ojämn trilogi, men tyvärr saknar ”Salem’s Lot” de lekfulla spökhus vibbarna. ”Salem’s Lot” är inte helt utan starka sekvenser, (hur de valt att utföra en enkel scen där barn förföljs i en skog är helt underbart) det är bara alltför ofta en väldigt medioker upplevelse.

Likt många filmatiseringar av populära böcker lyckas inte ”Salem’s Lot” lista ut vad som borde prioriteras och vad som kan klippas bort helt. Stephen King gillar att fylla sina fiktiva småstäder med en drös av egensinniga karaktärer. Det får böckerna att kännas levande och detaljrika, men en film har inte lyxen att kunna spendera lika mycket tid på att fördjupa sig i de detaljerna. ”Salem’s Lot” försöker få plats med lite av allt i den begränsade speltiden och det betyder att ingen tråd får chansen att andas längs vägen.

Istället lämnas vi med svagheterna i boken. Det tar ett tag att komma igång, den kan vara lite slarvig med berättandet och ibland blir det utmattande att behöva hänga med på alla avvikelser istället för att fokusera på en riktning. Det som inte är kvar i filmatiseringen är chansen att få leva i världen, lära känna karaktärerna och den skrämmande känslan att inget är som det verkar i den lilla småstaden. Vissa karaktärer borde ha tagits bort och relationer mellan andra karaktärer borde ha prioriterats mer.

Prestationerna håller måttet men lyfter inte filmen, vilket igen pekar på att det helt enkelt inte finns tid att låta karaktärerna bosätta sig. Bäst i casten är stackars Alfre Woodard som behöver kämpa med det lilla hon får som stadens doktor (en karaktär som ursprungligen var en man i boken). Det säger mycket att Woodard fortfarande lyckas sticka ut trots att hon knappt har något att jobba med.

I förordet till den förlängda versionen av Stephen Kings "The Stand" ("Pestens tid") argumenterar författaren att den längre versionen är bättre trots att den kortare redan har hela berättelsen. För att bevisa varför återberättar King sen hela handlingen till "Hans och Greta" - fast i en enda paragraf helt utan detaljer, dialog och utvecklade scener. Allt som gör "Hans och Greta" till en känd folksaga. Tekniskt sett finns hela berättelsen i den lilla paragrafen, men, du vet, den suger. Tyvärr påminner det lite om nya ”Salem’s Lot”.

Filmen släpps på streaming på Max den 3 oktober.

Lucas Mass

| 26 september 2024 06:00 |

Läs mer om

Max

Skriv din recension

Vad tyckte du?

Användarrecensioner (3)

Välgjord och snygg men inte så skrämmande. Helt ok

Läs mer

Ja var ska man börja? Efter floppen från 2004 var förväntningarna låga inför denna nysatsning och det räckte med några minuter in i filmen för att förstå att den känslan tyvärr stämde. Boken från 1975 är fortfarande en av mina favoriter och den första serien ger boken rättvisa trots att den är omodern och långsam. Det är just med den långa introduktionen av karaktärerna i boken och att skräcken smyger sig på de inget ont anande invånarna som Stephen King fångar sina läsare och det är just det som är charmen i första filmatiseringen. Här hoppar man över allt som bygger upp den obehagliga stämningen, kastar omkring karaktärerna på ett riktigt dåligt sätt och skyndar sig hastigt igenom akterna som leder fram till slutet. Musiken och färgerna i filmen ger inte heller något större intryck och det kändes som man snarare tittade på en teater. Inte värt att se tyvärr.

Läs mer

Hyfsad premiss som dras ned av usla barnskådespelare, ännu värre specialeffekter och en handling som urartar i någon form av barnäventyr helt utan skräck på vanligt Stephen King-manér. Tonen sätts redan i filmens första 7 minuter där Dauberman var så pass osäker på materialet att han visade vampyren istället för att låta spänningen byggas upp, startar man med besvikelsen av CGI-varelser från tidigt 2000-tal är det svårt att lyfta resterande två timmar. Rent skräp det här.

Läs mer

Andra kritiker

Det finns inga andra kritiker ännu