Samaritan 2022

Den här filmen levererar något annorlunda och framför allt välkommet i den vid det här laget extremt förutsägbara superhjältegenren. Trots en mäktig och actionpackad inledning som färgmässigt återskapar känslan i en serietidning av den mörkt brutala sorten så är det socialrealismen som lägger grunden här.

 

Karaktärerna och relationerna mellan dem är i fokus. Att filmen eller den grafiska romanen som den bygger på inte är en del av en franchise gör så att "The Samaritan" kan ta sig friheter i storyn och vara oförutsägbar. Den har en egen fascinerande mytologi som i nämnda öppningssekvens presenteras på ett fantastiskt kraftfullt sätt.

 

För 25 år sedan skedde en legendarisk uppgörelse i den fiktiva staden Granite City. Två bröder som båda hade superkrafter, men som valde varsin sida av ont och gott, drabbade samman i ett eldhärjat kaos som idag tros ha tagit bådas liv. Det finns dock de som är övertygade om att den gode Samaritan besegrade sin fiende Nemesis och fortfarande lever.

 

I nutid bor 13-åriga pojken Sam (Javon "Wanna" Walton) med sin ensamstående mor (Dascha Polanca). De lever under ständigt hot om vräkning i en smutsig del av staden där brott är ett sätt att överleva. Sam dras allt djupare in i kriminalitet. Det som börjat som små inbrott sätter honom i kontakt med stadens mest fruktade gängledare Cyrus (Pilou Asbæk). Samtidigt är han övertygad om att hans granne Joe Smith (Sylvester Stallone) är Samaritan.

 

Budskapet om ett samhälle med klassklyftor och fattigdom finns överallt i filmen. På tv-apparater talas om strejk, hemlöshet och människor som vräks från sina bostäder. Miljöerna är uteslutande nedgångna slumkvarter där misären satt sina spår överallt. Hemlösa driver ständigt runt i bild. Som extra skarpt budskap så utnyttjar filmens skurk människors frustration för att locka till sig följare.

 

Som superhjältefilm levererar "Samaritan" ändå det fansen till den subgenren vill ha. När actionscenerna väl kommer in i intrigen på riktigt så är de enormt snygga med brutal kraft i slag och sparkar. Kulorna sprayar från automatvapen och orsakar förödelse. Våldet är rått och tydligt anpassat till en vuxen publik även om huvudpersonen i intrigen är ett barn.

 

Filmen tar sig dessutom friheten att driva med superhjältefilmer vid ett par tillfällen med mycket roande resultat. Den sista halvtimmen känns det tyvärr som om den börjar gå mer på samma lättsamma rutin som alla andra filmer om superhjältar. Det är det som är risken med en såpass seriös ton innan dess och få filmer lyckas med den övergången. Dock är det ändå med de standardmått som gäller för action kompetent jobbat hela vägen in i mål av regissören Julius Avery.

 

För Stallones fans är den här filmen ett måste att se. Hans karaktär påminner väldigt mycket om Rocky Balboa i sättet. Den klassiska karaktärens charm finns här liksom Balboas ruffiga värme. Joe slåss under hela filmen mot inre demoner som drivit honom till att isolera sig. Stallone gör en gripande insats när han låter det bli grunden i karaktären. En scen är en tydlig referens till just Rocky. Den ger en skönt nostalgisk kick.

 

Övriga skådespelare gör även de fina insatser. Walton känns trovärdig som en ung kämpe som håller hoppet uppe i en svår situation. Samspelet mellan honom och Stallone är perfekt. Polanca porträtterar moderns rädsla för att bli hemlös och hennes kärlek till sin son på ett sätt som träffar rakt i hjärtat. Asbaek har kul med att spela ond skurk och är oemotståndligt karismatisk. Samtidigt spelar han aldrig över. Moises Arias är så trovärdig som gängledare att man inte tror det är skådespel.

 

Kameran rör sig svindlande smidigt och kreativt i såväl action som dramascener. Färgerna är antingen så mörka att det känns apokalyptiskt eller grått för att ge miljöerna en realistiskt smutsig ton. Alla dessa starka bildintryck ackompanjeras av ett soundtrack som understryker det dramatiska med stor känsla samtidigt som det ger tyngd till fighterna och pumpar upp adrenalinet inför dem.

 

Det här är en film där gammaldags medproducenten Stallone hittar en plats i en modern värld där superhjältefilmer dominerar utan att offra ett djupare mänskligt budskap. Det har alltid varit hans stora hjärta för de utsatta, fattiga och svaga som jag har förknippat honom med och respekterat honom mycket för. Det här är långt ifrån så starkt som det hade potential att bli, men det är ändå en film som har mer djup än vad verk i genren brukar ha.