Sanningen om Rödluvan 2005

Efter succéer som ”Toy Story”, ”Shrek” och ”Ice Age” ger sig nu även Weinstein-bröderna in i kampen om de minstas veckopeng genom att producera en uppdaterad version av sagan om Rödluvan. Lite fräckt har man ”lånat” en hel del från ovan nämnda kioskvältare, eller vad sägs om en energisk ekorre som lever för sin kamera - motsvarigheten till ”Ice Age” med ekorren som lever för sina ekollon - som den mest uppenbara stölden. Men å andra sidan så har man trots (eller tack vare om man så vill) en hel del lån lyckats med att skapa en fantastiskt kul familjefilm för både stora och små.

Grunden från den klassiska sagan finns där, Rödluvan, Vargen och så självklart Mormor, men det är också allt vi känner igen från originalet. I denna animerade version börjar historien egentligen där vi är vana att den skulle ha slutat. Genom en polisutredning får vi följa historien ur olika synvinklar som alla korsar varandra i ett hektiskt tempo. Målet för polisen är att ta reda på vem det är som stjäl alla recept i området och som tvingar invånarna i skogen att stänga ner sina små butiker.

Här har man verkligen släppt alla hämningar (i den mån det går med tanke på publiken) och lägger i högsta växeln direkt från start, och det sker väldigt övertygande. Det som fungerar bäst är att humorn den här gången träffar både den äldre publiken lika bra som till den yngre. Det är inte alltid så lätt att nå den nivån, och tittar man på filmer som ”Hajar som Hajar” och även ”Lilla Kycklingen” så är humorn där inte lika tillgänglig för en vuxen publik. I ”Sanningen om Rödluvan” flyter allt på smidigt och den har så många rappa repliker och detaljer som levereras med en perfekt timing att det är omöjligt att ha en tråkig stund.

Den nya versionen av den här klassiska sagan är engagerande och välberättad med ett högt tempo och stort mod. Eller vad sägs om att göra mormodern till det sista vi skulle kunna tänka oss, en extremsportfantast? Filmen har skön distans till sin egen genre och till hela sagofenomenet vilket den visar i att inte ha någon som helst respekt mot sin originalberättelse. Man vänder upp och ner på allt som vi sedan tidigare varit vana vid, men jäklar vad bra man gör det också! Alltid är det något som händer i bild och med ett rejält svängigt soundtrack är det svårt att värja sig mot den här skruvade sagan. När schnitzelförsäljande Skogshuggaren (med stora drömmar om skådespelaryrket) rycker ut i sång är lyckan total.

Om man jämför ”Sanningen om Rödluvan” med andra animerade filmer så står sig inte utförandet grafiskt sett alls i samma klass som exempelvis ”Shrek”. Det är inte dåligt, bara något sämre och det märks helt enkelt att pengarna inte satsats fullt ut på utseendet, men istället så lyckas man helt och hållet med humorn och sin berättelse. Bland konkurrenterna är det här utan tvekan en lågbudgetrulle, men tittar man på den vanliga spelfilmen så betyder inte lågbudget att en film måste vara sämre, snarare tvärtom. Även här när skaparlusten fått ta över så är det det lekfulla manuset och berättarlusten som lyser igenom. Något så ytligt som överdriven kosmetika bryr man sig inte om.

Det har kommit en del filmer nu som inte lever upp till standarden vi blivit vana vid. Så som ”Hajar som Hajar” och jag fann faktiskt även att ”Shrek 2” var lite av en liten besvikelse. Nu när man lärt sig receptet på den här typen av film så kommer ”Sanningen om Rödluvan” alldeles lägligt med samma recept men med några egna ingredienser som ger den här sagan och genren en rejäl vitamininjektion. I slutändan bryr jag mig inte om att det inte är lika välgjort som det kanske borde vara, för man sitter där konstant skrattandes och inser ett häftigt faktum: i framtiden så är det den här uppdaterade sagan om tjejen med röd luva som kommer att berättas för barn och barnbarn.