Sasquatch Sunset 2024

”Sasquatch Sunset” stoltserar med att Jesse Eisenberg har en av huvudrollerna som kort och gott ”male”. Filmen följer en Bigfoot-familjs vardag i en nordamerikansk skog. Språkutbytet mellan familjemedlemmarna består av olika stönande läten och fågelliknande kvitter. Öppningsscenen visar familjen på fyra mumsandes på diverse gröna blad med medelmåttig entusiasm.

 

De första fem minuterna är också första, och sista, gången jag skrattar. Det är nämligen enda gången som humorn är subtil och har stil. Därefter bär det bara rakt utför, eller nedför.

 

Humor om kräk, kiss, bajs, peta sig i näsan och erigerade kukar är därefter det genomgående temat. Hade de inte varit för att skådespelarna var utklädda i groteskt fula och smålustiga Bigfoot-kostymer hade jag troligen lämnat salongen.

 

Som den indiefilm ”Sasquatch Sunset” ändå utgör sig för att vara söker jag febrilt efter intressanta tolkningar. Är det en diss mot alla ursprungsutopier – med ett foto där naturromantiken lyser med sin frånvaro. Merparten av vyerna är över en till synes odlad granskog, felaktigt invasiva ormbunkar och en stenig flodbank. Spännande, kanske. Tills familjen upptäcker en asfaltväg och reagerar på mötet med att kissa, bajsa och mjölka på den. Eller är den bara vad den är – äta, sova, föda, dö. Och blir heller inte mer tänkvärd än som så.

 

Vägen som vändning kan ändå få en att tro att man hamnat på en M. Night Shyamalan-film, men det finns inget mystiskt eller märkligt kring upptäckten. Utan familjen lever sitt lilla liv, de käkar svamp, dödar fiskar, kastar sten och ligger. Allt i allt en ursprungsidyll, bortsett från att scenerna ser ut att vara inspelade i en plastig 70-talsstudio och inte har något nyandligt, närodlat Insta-glow över sig.

 

Att regissören och manusförfattaren delat in karaktärerna i male, alpha male och female är tröttsamt i sig. Vad ”Sasquatch Sunset” gör är att lysa med sin okunskap om berättarteknik. Kanske handlar den om att få se sin egen avbild för första gången, men vid det laget lockar ösregnat utanför salongen mer än ännu en närbild på honan som ammar.