Scary Movie 4 2006

Det är inte alla filmer som får tre uppföljare. Har man spräckt trilogi-gränsen utan att tappa gnistan eller publiken så kan en film få hur många uppföljare som helst, se bara på ”Fredagen den 13:e”-filmerna. Men tyvärr är det ju så att kvantitet långt ifrån alltid medför kvalitet i filmvärlden. ”Scary Movie”-tetralogin är inget läroboksexempel på en filmidés dekadens. Höjdpunkten har faktiskt inte varit den första filmen utan den tredje och förklaringen till detta lite underliga fenomen stavas David Zucker, det vill säga mannen bakom ”Titta vi flyger!” och ”Den nakna pistolen”. Han klev in och styrde upp det döende ”Scary Movie”-konceptet men frågan är om vi verkligen ville det?

För att få lite perspektiv på det behövs helt klart en kort resumé. ”Scary Movie” kom år 2000 som följd av den popularitet som 90-talets stora teen-slashers fått. Miramaxägda Dimension hade tjänat en rejäl hacka genom att producera ”Scream” -trilogin och ville inte vara sena med att dra in några sista slantar genom att göra en knäpp parodi på dessa. Man skojade om klyschor som suspekta telefonsamtal, korkade blondiner, översexuella pojkvänner vid namn Bobby och självklart repliken ”Jag kommer snart tillbaka”. Det kunde ha slutat redan där men Wayans-bröderna tog sig an en uppföljare som nådde biograferna året därpå. Där glömde man helt bort den lilla charm som fanns i föregångaren och riktade sig istället nästan uteslutande in sig på bajs, pruttar, spyor och sex. Att pampen Aaron Spelling sen mutat in sin talanglösa dotter Tori i projektet gjorde inte direkt denna dåliga ursäkt till film bättre.

Men sen hände det. Ut flög de tokiga bröderna Wayans och in kom David Zucker. Han tillförde en stor portion intelligens, timing, erfarenhet och även Leslie Nielsen vilket ledde till att ”Scary Movie 3” blev en stor succé.

Så nu är det alltså dags för film nummer fyra. Trots att storyn endast finns med som en ursäkt för att hålla skämten rullande är det lika bra att dra den. Den här gången hotar en invasion från yttre rymden att utrota mänskligheten och därmed även möjligheten för nya uppföljare. Detta tänker dock Cindy Campbell (Anna Faris) och hennes nymfomankompis Brenda Meeks (Regina Hall) sätta stopp för. Vi bjuds på parodier på filmer som ”Världarnas krig”, ”The Grudge”, ”The Village”, ”Saw”, ”Millon Dollar baby”, ”Brokeback Mountain” och man har även stoppat in en del drifter med kändisar, politik, musik och TV-händelser.

Det förvånar mig faktiskt att Zucker valt att kopiera så många skämt rakt av från de tidigare filmerna. Exempel på genomgående teman är bland annat barn som blir påkörda eller nedslagna av snurriga föräldrar, tjejer som släpper väder, bögskämt och visst trasslar de två hiphopparna återigen in sig i verbala dilemmor. Det har gått så långt att man till och med har med ännu ett Michael Jackson-kidnappar-barn-skämt. Tidigare plockade filmerna poänger genom att skoja med filmklyschor och utnyttja David Zuckers sinne för underfundig humor. Nu nöjer man sig istället med att låta två personer i cowboyhattar leka bögar, oj så provokativt och pricksäkert! ”Scary Movie”-filmerna har sakta rört sig emot att bli Hollywoods svar på ”Hey Baberiba!” Vad är det för idé att ens kalla filmerna för "Scary Movie", när men numera driver med allt aktuellt oavsett anknytning till skräckgenren?

Leslie Nielsen är den ende ur skådisensemblen som kommer ut med hedern i behåll tack vare en pricksäker drift med president George W Bush. Utöver det blir det inte mycket skratt för pengarna, i alla fall inte om man passerat moppemusche-åldern. Men det är nog det som är grejen med ”Scary Movie”-filmernas överlevnad. Så länge man lyckas bibehålla ett stabilt barnafödande så kommer det alltid att finnas tillräckligt med 13-åringar som inte kan föreställa sig något roligare än en storbystad blind tjej som tömmer tarmen i en likkista.