Scener ur ett äktenskap 1974

"Scener ur ett äktenskap" kan vara Liv Ullmanns sämsta affär. Inte för att hon är dålig eller gjorde bort sig i den. Tvärtom är det antagligen en av hennes mest fantastiska rollprestationer. Nej, hon berättade nämligen i en intervju att hon fått välja mellan en lön för sin roll eller en att äga en del i filmen. Eftersom Bergman strax innan levererat några mindre kommersiellt framgångsrika alster plus att Ullmann själv tyckte att serien var mer än lovligt pratig så valde hon lönen. Det skulle hon inte ha gjort eftersom motspelaren Erland Josephson, som valde att äga en del i filmen, blev miljonär. "Scener ur ett äktenskap", och i synnerhet den version som klippes ned till en långfilm, blev en supersuccé internationellt och hade folk som köade i flera kvarter i de amerikanska storstäderna för att få en biljett.

I Sverige hade den tidigare haft premiär som en TV-serie i sex delar som alla hade slagit tittarrekord på tittarrekord. Polisen vittnade om att gatorna var tomma när avsnitten sändes medan vissa advokater påstod att skilsmässorna plötsligt ökade lavinartat.

Ingmar Bergman som innan kommit ut ur sin absolut mest experimentella period med kritikerrosade, men kanske inte så publikvänliga, filmer som "Persona", "Vargtimmen" och "En passion", hade inte heller det bästa ryktet hos den breda publiken. Med "Scener ur ett äktenskap" lyckades han dock fullkomligt med att nå både borgare såväl som arbetare.

Handlingen kretsar kring Johan (Erland Josephson) och Marianne (Liv Ullmann) som lever ett rätt så välordnat liv med bra jobb, fint hus och två döttrar. I de första scenerna står deras lycka i bjärt kontrast mot deras olycksaliga vänner, men ganska snart börjar man märka att något inte är som det ska. När vi når den hjärtskärande och gripande scenen i sommarstugan där Johan berättar att han döljt något för Marianne är det kanske av Bergmans största och samtidigt enklaste stunder. Alla har vi blivit utsatta för svek och varit i sådan chock att vi inte kan tänka, gråta eller agera rationellt. När Marianne får uppleva höjden av förnedring rent känsslomässigt skriker hon inte eller gråter hysteriskt. Hon sitter mest tyst, frågar Johan hur han mår och funderar på morgondagen. Det är fullständigt magnifikt skildrat med en Liv Ullmann i absolut toppform.

Efter halva serien byter Johan och Mariannes relation tempo och utvecklar sig till något ganska intressant innan en allt annat än förutsägbar slutscen visar hur de vuxit som människor i sin varierande relation till varandra.

Utan att avslöja för mycket vad som händer så tycker jag personligen att Erland Josephsons slutgiltiga monolog kan vara det vackraste jag någonsin hört på film.

TV-serien "Scener ur ett äktenskap" består som sagt av sex avsnitt på cirka femtio minuter var. När den lanserades utomlands klipptes den ned till två timmar och fyrtio minuter. 

Båda versionerna har faktiskt fördelar.

Serien är kanske ändå det bästa sättet att se den på. Den ger karaktärerna mer utrymme att andas, får Johans agerande att framstå som mer logiskt och sympatiskt och har ett par karaktärer med som är bortklippta i filmen. Den korta versionen är i sin tur en mer intensiv upplevelse samtidigt som den faktiskt, i vissa fall, helt rätt tar bort delar som känns en aning överflödiga.

Det ska igen konstateras att Liv Ullmann och Erland Josephson är helt fantastiska i huvudrollerna. Ullmann har den mer tacksamma karaktären vilket vid en första anblick får tittaren att beundra henne mer, men Josephsons Johan är vid en andra anblick den svårare rollen. Jan Malmsjö och Bibi Andersson är strålande som vänner till paret medan Gunnel Lindblom är en utmärkt bitter arbetskamrat till Johan.

Främst ligger dock styrkan i Ingmar Bergmans manus som lyckas med konststycket att både vara litterärt, intelligent och lättillgängligt på samma gång. För även om Johan och Marianne rör sig i välbetalda och borgerliga kretsar är deras kärleksliv och relation något som de flesta, oavsett samhällsklass, kan relatera till. Deras funderingar på livets mening, vad som hänt med kärleken och hur vi ska kunna leva med någon är stora frågor som vi alla ställer oss.

Samtidigt är även "Scener ur ett äktenskap" en väldigt rolig film. Den fångar vardagsproblem och dråpliga relationer på ett både kul och igenkännande sätt.

Ingmar Bergman gjorde säkert filmer som var både mer konstnärliga och underbara, men den oförändrade styrkan i "Scener ur ett äktenskap" var den magiska formel där han band samman sitt intellekt med sitt hjärta och träffade samtliga mottagare mitt i prick.