Scream 4 2011

"Scream" återupplivade och förändrade skräckfilmen för all framtid med sin trendfärska självironi och parodi på genren i sig. Två mer eller mindre uppskattade uppföljare kom och nu bryter man regeln med trilogin genom att leverera en fjärde film. Det mest utstickande är att man skrapat ihop originalfilmens huvudrollstrio och team bakom kameran, där manusförfattaren Kevin Williamson (som uteblev från trean) är en nyckelfaktor.

Lyckligtvis har Williamson tagit till vara på senaste tio årens bidrag till skräckgenren, inklusive remakehysterin och tortyrporr, och redan i den ganska fiffiga inledningen öser man på med kul referenser. Innan man vet ordet av är två tonåringar mördade i småstaden Woodsboro som hjältinnan Sidney (Neve Campbell) lämpligt nog återvänt till för att promota sin självhjälpsbok. Dewey (David Arquette) är sheriff och frugan Gale (Courteney Cox) sugen på en comeback i rampljuset. Mordoffrena travas på hög och jakten på mördaren trappas upp.

Vad filmmakarna verkar veta att det är omöjligt att slå första filmens klockrena kombination av skräck och humor, och har därför satsat på att göra något någorlunda fräscht. "Scream 4" återvänder visserligen till originalfilmens hemstad och high school-miljö men känns ändå som en slasherfilm för 2000-talet. Folks ständiga användning av Facebook, iphones och webcam i kombination med dryg, sarkastisk attityd känns helt rätt om än en aning tillgjord.

Där del 2 och 3 drev med uppföljarhysterin pikar man här remakes och hur mördaren försöker göra en ny version av "Stab", filmatiseringen av de första morden som nu kommit upp i sex uppföljare. Det är mycket glimten i ögat och filmens styrka ligger i rapp dialog, kul repliker och smarta referenser. Det finns även en del actionsekvenser med en oväntad dos adrenalin.

När det gäller mordscenerna lär många fans finna sig besvikna. En karaktär nämner att det nya decenniets regler inkluderar att mördaren måste vara mer kreativ men trots det är det mest vanliga knivhuggen även om det knappast sparas på blodpåsarna. De flesta karaktärer är dessutom vagt utvecklade och med sitt knappa spelrum mest med som förvillande misstänkt eller slaktmaterial. Speciellt duktiga Adam Brody och Anthony Anderson får lite att göra.

Däremot funkar Emma Roberts fint som den nya "skrikdrottningen", och Hayden Panettiere och Erik Knudsen likväl bra som bästa kompisen respektive filmnörden med senaste tekniska utrustningen. Stjärntrion Arquette, Cox och Campbell gör vad de ska även om det inte finns något spektakulärt nyanserat med deras rollfigurer.

Många lär hata den här, precis som den lite orättvist sågade "Scream 3". Den här är snäppet bättre och vassare men fortfarande "bara" en uppföljare med en del smarta observationer och storyvändningar. Har man förväntningarna på lagom låg nivå och tar den för vad den är så är den här fjärde delen tillräckligt underhållande och spännande för fans av dess genre. Och för en film med "4" i titeln är den klart sevärd.