Se Mig 2004

Även om man själv varit tonåring är det inte alltid lätt att förstå hur andra tonåringar har det. De flesta har ju åtminstone någon gång haft bekymmer som de behöver stöd för: om kärlek, funderingar om framtiden, tankar om sig själv. Många gånger får barn och tonåringar inte det stöd och hjälp de hade förväntat sig och som de har rätt till. I vissa fall blir reaktionen besvikelse, irritation och apati. Besvikna över det uteblivna stödet från föräldrarna sluter en del sig mer till sig själva eller sina andra vänner som i vissa fall leder dem till gäng som sysslar med kriminalitet och droger. Följderna kan också bli allvarliga om det leder till ätstörningar och stress. I värsta fall leder den uteblivna uppmärksamheten till självmordsförsök som många gånger slutar med familjetragedier.

I det franska dramat ”Se mig” får man följa 20-åriga Lolitas försök till närmande till sin far. Hon är fortfarande en tonåring med bristande självförtroende, vilse och lite överviktig som behöver känna faderns stöd. Han är en rätt berömd författare, ofta igenkänd, respekterad och eftertraktad. Han är mest fokuserad på sina egna projekt och kommande böcker och har knappast tid för att umgås med dottern. Många uppvaktningsförsök från hennes sida kan på sin höjd leda till en kort stund tillsammans.

Lolitas ambitioner är att bli sångerska. Hon är rätt begåvad och med viss träning kan hon bli bättre. Tack vare sånglektionerna med Sylvia kan hon kanske förverkliga drömmen. Sånglärarinnans egen man Pierre har också själv författarambitioner och han skulle gärna vilja få rekommendationer för att komma igång. Så när Sylvia får reda på att hennes sångelev Lolita är dotter till den berömde författaren Étienne Cassard blir hon plötsligt mer intresserad av att ha kontakt med Lolita. Nu ser hon sin chans att genom Lolita närma sig hennes berömde far och även ordna ett möte mellan honom och sin man.

Det är rätt jobbigt för Lolita att inse att de flesta som intresserar sig för henne egentligen är ute efter att komma närmare hennes berömde författare till pappa. För att inte bli sviken igen får hon lära sig att mer stå på egna ben och försöka se igenom folk om vad de egentligen vill. Kanske är det samma sak med den unge Sébastien som hon träffar; kanske är han också enbart ute efter att få träffa den berömde författaren.

Det gör lite ont att se Lolitas mindre lyckade försök att hävda sig själv. Det är tråkigt att se hur andra utnyttjar henne som ett steg mot andra ”viktigare” bekantskaper. Det är roligare att se hennes sångambitioner, att se hennes självförtroende växa genom sången och hur hon försöker hitta sig själv. Lolita är en som liten känslig blomma som behöver näring och energi för att kunna växa och stå på egna ben.

Fransyskan Agnès Jaoui som har regisserat och skrivit manus till ”Se mig” spelar också sånglärarinnan Sylvia i filmen. Hon är gift med skådespelaren Jean-Pierre Bacri som spelar Lolitas far, den berömde och något egocentriske författaren Étienne Cassard. Lolita spelas av Marilou Berry som ger ett riktigt bra porträtt av den känsliga huvudpersonen. Hon är för övrigt dotter till Josiane Balasko, en annan berömd skådespelerska. Förmodligen hjälpte hennes egna erfarenheter av att vara dotter till en kändis henne i rolltolkningen. De flesta skådespelarprestationerna i filmen är riktigt övertygande men det är ändå Marilou Berry som lyser klarast! Filmen har fått en del bra kritik och belönades för bästa manus i Cannes filmfestival i våras.