Sea of Shadows 2019

Prisbelönte regissören Richard Ladkani (”The Ivory Game”) har denna gång riktat kameralinsen nedåt, mot de utrotningshotade valarna i mexikanska Californiaviken. Tillsammans med Sean Bogle och Matthew Podolsky har de följt en rad prominenta miljöaktivister, journalister, och fiskare när de försöker rädda vaquitan, världens minsta val. När filmandet började fanns det bara ett 30-tal valar kvar, och idag är antalet nere på cirka 15, så läget är minst sagt akut.

Roten till problemet är totoaba-fiskandet, eftersom kinesisk folktro - utan medicinskt belägg - anser att totoabans simblåsa kan bota en rad sjukdomar. Det lägger grunden för ett omfattande svartfiske med nät, som de små valarna fastnar i. De behöver ju komma upp till ytan för att få luft med jämna mellanrum, annars dör de. Men de enorma vinsterna och korruptionen i området gör det nästintill omöjligt att få stopp på det olagliga fisket. Simblåsorna kan säljas för 4500 dollar via mexikanska karteller och den kinesiska maffian, och prislappen kan sluta på otroliga 70.000 dollar.

National Geographic står bakom projektet, som är lika mycket kriminaldrama som naturfilm. Miljöaktivisterna riskerar bokstavligt talat sina liv i kampen mot de illegala fiskandet, och det är med stor spänning och inte så lite bestörtning man får följa dramats utveckling. Men den mest ont-i-magen-framkallande sekvensen står dessvärre ”experterna” bakom, i sina förvånansvärt klåpaktiga försök till att rädda de små valarna. Tanken är nämligen att samla ihop dem i en liten bassäng, och förvara dem där tills myndigheterna fått bukt med tjuvfisket.

Innan jakten börjar för att fånga in dem få vi veta att det inte är säkert att de överlever ett liv i fångenskap, men det faktumet måste vägas emot en säker död i tjuvfiskarnas händer. Här kan man börja ana oråd redan nu, särskilt om man följt alla späckhuggaröden i fångenskap på nyheterna, och värre blir det när man ser den pyttelilla bassäng forskarna tänkt sig att valbeståndet ska förvaras i. Så lyckas de fånga in en ensam och skrämd liten val som simmar runt, runt, runt, medan de hänförda forskarna omsluter bassängen för att puffa in den mot mitten igen om den kommer för nära kanten.

Innan jaktscenen filosoferas det över hur sorgligt det kommer bli när beståndet krympt till en enda, sista val som försöker kommunicera och inga andra valar finns kvar som kan svara. Jag vet inte om de kurrande lätena i bassängscenen är valens skrik på hjälp eller ljud ditsatta efteråt, men det är i vilket fall hjärtskärande att se den lilla valens försök att komma undan forskarnas extas. Minns någon nyheten om den lilla hajen som dog för att alla människor på stranden ville ta selfies med den? Just det. Hur sorgligt är det inte att om och om igen se på när vår mänskliga impuls att kontrollera, fånga in, och röra vid vilda djur ställer till det, i synnerhet när det som här är experter man tänker borde kunna sköta det bättre...

Men vad man än anser om forskarnas ageranden, så är även de en del av krafterna som styr i Californiaviken. Filmen visar upp ett gripande exempel på hur fattigdom, girighet och korruption regerar vårt klot medan djurart efter djurart försvinner, men även goda initiativ som försöker ingripa på olika sätt. Frågan är om de kommer lyckas rädda just de här de små valarna i tid? Vi får veta att genpoolen är stark nog för valarnas överlevnad om de får chansen att föröka sig igen, men enligt en paneldiskussion med de inblandade har situationen bara förvärrats. Nu står hoppet till filmen och publiktrycket för att få myndigheterna att ingripa innan jaktsäsongen på totoabafiskens simblåsa drar igång igen kring årsskiftet.

Den Leonardo DiCaprio-producerade ”Sea of Shadows” är en både välgjord och viktig film som jag varmt vill rekommendera alla att se!