Seeking a Friend for the End of the World 2012

Jorden kommer att gå under inom loppet av några veckor - det är ett faktum vi aldrig behöver ifrågasätta. Nyheten hinner nätt och jämt rapporteras innan Dodge (Steve Carell) blir dumpad av sin fru som bokstavligen springer iväg från honom. Inom de närmsta dagarna får han reda på att han var den enda som inte sett hur olycklig hon faktiskt var.

Vetskapen om att vi alla bara har 21 dagar kvar att leva får folk att reagera på olika sätt. Den första halvtimmen av filmen ger sin humoristiska syn på hur det skulle kunna vara. Medan vissa vill att allt ska fortgå som om allt var som vanligt passar andra på att leva ut till max. Till den första kategorin hör Dodges städerska Elsa, som inte vill höra talas om att hon skulle hoppa över att göra det rent och fint hos honom de kommande veckorna. Till den senare skaran hör vännerna som ordnar fest där det hånglas runt med andras partners, injiceras heroin till tonerna av Radiohead medan småbarnen får dricka stora martiniglas med ren vodka. Vad spelar vår hälsa för roll om vi ändå bara har några dagar kvar?

Dodges granne Penny (Keira Knightley) hade planerat att ta ett av de sista flygen innan luftvägarna stängs tillbaka till England för att få vara med sin familj, men hon missar sitt plan. När de oundvikliga upploppen jagar bort henne och Dodge från sitt bostadshus bestämmer de sig för att slå följe för att hjälpa varandra att uppfylla sina sista önskningar.

Humorn i början är så där skönt absurd och Carell är helt rätt person att axla rollen som den rätt misslyckade och olyckliga medelålders mannen som ändå lyckas vara nästan helt blasé över det som händer. Så fort Knightleys Penny kommer in i bilden så ändras energin och filmen tar riktningen bort från den rena humorn för att utforska relationen mellan två vilsna själar istället. Det blir ett litet hack i tempot men snart vänjer man sig vid den nya tonen som har satts.

Om man fokuserar på den oväntade vänskapen mellan två personer som kanske inte hade haft något gemensamt om de inte befunnit sig i en värld som är omöjlig att förstå sig på, så är det naturligt att dra paralleller till snart decennie-gamla "Lost in Translation". Den jämförelsen är förstås svår för "Seeking a Friend..." att gå vinnande ur. Och det är just i hur den senare har valt att gå sin egen väg i hur den romantiska relationen hanteras som är dess största svaghet, vilket leder till en viss besvikelse eftersom den under den första timmen varit duktig med att hålla sig borta från det förutsägbara.

Men med tanke på att vi har en helt ny regissör, Lorene Scafaria, som också skrivit manus så kanske man borde vara förberedd på några mindre fadäser. På det stora hela är det ändå en finstämd, varm och annorlunda film som jag varmt välkomnar till det normala utbudet.