Semi-Pro 2008

Det här är historien om Jackie Moon (Will Ferrell), en sångare som i början av 70-talet hade en brakhit med ”Love Me Sexy”. Han tjänade tillräckligt mycket pengar att han kunde förverkliga sin riktiga dröm: att äga sitt eget basketlag. Ett lag där som han dessutom coachar och spelar i själv. När filmen börjar är det 1976 och Flint Michigan Tropicals är på dekis. Höjdpunkten i deras matcher är när Moon framför sin egen hitlåt för att sedan teatraliskt presentera laget. Efter det går allt utför.

Så en dag får Moon och hans tappra mannar reda på att ligan de spelar i ska läggas ner och de fyra bästa lagen ska tas upp i proffsligan NBA. De inser att det är deras stora chans och satsar allt på att knipa en fjärdeplats för att avancera. Snart rekryterar de den forna storspelaren Monix och det dröjer inte länge innan de forna nollorna börjar knipa en och annan poäng.

Som ni märker är det en gammal hederlig underdog-historia som Alterman och Ferrell kokat ihop. Det är förutsägbart och oinspirerat men inte utan viss charm. Problemet med den här filmen är att den inte är särskilt rolig. Jag tror jag skrattade till ett par gånger under en och en halv timme, det är inget vidare betyg.

Will Ferrell har haft sina stunder men i ”Semi-Pro” är han lite för mycket Ferrell för att hans karaktär riktigt ska fungera. Visst finns det ett par scener då han glänser, framförallt i början av filmen. Men mestadels framstår han som en korkad misslyckad clown på ett mellanstadiedisco, fel ute så att säga. Woody Harrelson som veteranen Monix är mer nedtonad men gör inget större avtryck i historien.

På pluskontot finns en helt ok 70-talskänsla och ett välljudande soundtrack bestående av gamla soul- och discodängor. Jackie Moons hitlåt är inte helt oäven den heller när jag tänker efter.

Men svängig musik kan inte rädda den här utdragna komedin. Mot slutet av berättelsen staplas klyschorna på varandra i rasanda takt och jag blir allt tröttare. När en björn släpps lös i lagets hemmaarena och börjar äta upp karaktärer känns det som att till och med manusförfattaren har somnat av tristess.

ONÖDIGT VETANDE Björnen som Will Ferrell brottas med i filmen åt häromdagen upp sin tränare på riktigt. Inte så värst kul alls.