Senna 2011

"Senna" och "Rush" påminner om varandra på många sätt trots att den ena är dokumentär och den andra är spelfilm. De är starka personporträtt av kända karaktärer från racingvärlden (de dyker även upp i varandras filmer) och de beskriver racingförarnas rivalitet, både på och utanför banan. De liknar också varandra i sin adrenalinfyllda känsla och i sitt höga tempo.

Dokumentären handlar om Sennas F1-karriär mellan åren 1984 till 1994 då han vann världsmästerskapet tre gånger. Det är mycket fokus på de berömda bataljerna mot hans värste konkurrent och stallkamrat, fransmannen Alain Prost. Under många år var världsmästerskapen en ständig tävling mellan just de två och det psykologiska spelet dem emellan är väldigt spännande. Prost (som är med i dokumentären) beskriver de båda förarnas samarbetssvårigheter och menar att Senna inte bara ville vinna över honom, han ville vinna så överlägset att Prost blev förödmjukad. Detta i kombination med Sennas starka religiösa övertygelse ledde, enligt Prost, till många farliga situationer och han påstår att Senna i vissa situationer i princip trodde sig vara odödlig. Prost var också en otroligt skicklig förare, men såg inget fel i att ta till just politiska och ekonomiska medel för att vinna. Han fick ofta fördelar av dåvarande presidenten för Formel 1, fransmannen Jean-Marie Balestre, vilket bland annat ledde till att Senna gick miste om en titel då man i efterhand diskade honom.

I Sennas första lopp i Monacos Grand Prix är Prost i ledningen men Senna, som är duktig i regn, kommer bakifrån med hög fart. Prost börjar vinka till funktionärer om att loppet måste avbrytas på grund av regnet. Funktionärerna vinkar av loppet men det uppfattar inte Senna som, när Prost saktar in, kör om och tror att han har vunnit. Detta politiska spel är intressant att följa och har lika stort utrymme som de fartfyllda racing-scenerna. Politiken inom sporten är något som Senna avskydde och i dokumentären är de två männen skildrade som skurken och hjälten medan Niki Lauda och James Hunt i "Rush" är svårare att kategorisera. Trots att Senna porträtteras som den stora hjälten slår inte hyllningarna över så det blir tröttsamt utan hela hans personlighets register visas upp, även de mindre smickrande dragen. Senna var en riktig vinnarskalle och något naiv/dumdristig men också väldigt sympatisk och ödmjuk. Han känns väldigt enkel och är lätt att tycka om och identifiera sig med. Han visas samtidigt som en ganska inåtvänd och knepig person som det var svårt att komma nära. Han beskriver flera gånger i filmen att han längtar tillbaka till tiden då han åkte gokart där det varken förekom pengar eller politik. I gokart handlade det bara om ren racing.

I ett Brasilien som gick igenom en svår period med stora ekonomiska och sociala problem var/är han en riktig nationalhjälte och var någon som bringade hopp och glädje i tillvaron. Han liknade närmast Gud bland folket, inte endast fansen. När han förolyckades 1994 under San Marinos Grand Prix på Imola utlyste den brasilianska regeringen tre dagars landssorg och tre miljoner människor kantade gatorna under begravningen. Det säger något om hans storhet och den tragedi som hans död innebar.

Den brittiske regissören Asif Kapadias dokumentär består helt av autentiskt material, det behövs inga rekonstruktioner eller liknande för att göra dokumentären fulländad. Videomaterial från alla tävlingar, Tv-framträdanden, privata videoklipp, presskonferenser och nyheter varvas med intervjuer. "Senna" är ingen typisk dokumentär med standardmässiga talking heads med tråkiga navelskådare till gubbar. De intervjuer som förekommer är från Senna själv, Prost, andra profiler inom F1 och personer ur Sennas familj. Det ger en känsla av att jag som tittare kommer mycket närmre personen Senna och att filmen aldrig stannar upp utan ständigt rör sig framåt. När det oundvikliga sker är det därför ganska svårt att hålla sig för gråt för dokumentären besitter en stor känslostyrka, både innan och under själva kraschen.

Jag gillar att genren dokumentären de senaste åren har blivit bättre och creddigare, såväl i Sverige som i resten av världen. Oavsett om de rör den fruktansvärda hanteringen av späckhuggare ("Blackfish"), familjehemligheter ("Stories We Tell"), massakern i Indonesien ("The Act of Killing") eller ett porträtt av en musiker ("Searching for Sugar Man") är det smått fantastiskt att få inblick i något som man kanske inte vet så mycket om. Denna "bakom kulisserna"-dokumentär visar verkligen att Senna var mer än F1 och "Senna" blir därför väldigt intressant även för någon som inte bryr sig nämnvärt om motorsport (och inte ens har körkort). För racingfantasterna och Senna-fansen borde det vara den perfekta filmen.