Ser du månen, Daniel 2019

Det var tänkt att han bara skulle vara borta i tre dagar. Den 24-årige danske fotografen var ute på sitt första uppdrag i en krigszon, ett jobb som snabbt förvandlades till en fyrahundra dagar lång mardröm.

 

Sju år efter kidnappningen i Syren har Puk Damsgårds bästsäljande roman om händelserna blivit spelfilm i regi av Niels Arden Oplev (“Män som hatar kvinnor”) och efter manus av Anders Thomas Jensen (“Hämnden”). Hantverket är gediget, om än lite stelbent. I likhet med andra dramatiserade dokumentärer utifrån litterära förlagor väger återberättandet av det faktiska händelseförloppet tungt, ibland på bekostnad av en känslomässig ingång. En bladvändare till bok blir inte automatiskt fängslande på vita duken. Allt som oftast tycks producentfrågan stanna vid om en roman bör filmatiseras, istället för hur.

 

Stjärnskottet Esben Smed lär oavsett få sitt breda genombrott genom titelrollen som den något naive och orutinerade fotoassistenten Daniel som under ett uppdrag i Syrien 2013 togs tillfånga av IS och torterades i väntan på att hans familj skulle betala den enorma lösensumman. Den nerviga filmatiseringen skildrar familjens tröstlösa kamp för att i hemlighet samla ihop pengar hemma i Danmark – vars regering håller en benhård policy att aldrig förhandla med terrorister. Anders W. Berthelsen är nedtonat magnetisk som gisslanförhandlaren Arthur, anlitad för att hitta Daniel och hans amerikanska cellkamrat James Foley (Toby Kebbel), vars avrättningsvideo spreds som en löpeld över världen.

 

Här finns bördig jord för ett fängslande familjedrama inuti ett gisslandrama. Titeln “Ser du månen, Daniel” är en referens till en passage ur Daniels mors dagbok, vari hon på avstånd undrar om sonen blickar upp mot samma måne, vart än han hålls fången. En saknad jag nog saknade i filmen. I en av de starkare scenerna i Jesper Ganslandts snarlika gisslandrama “438 dagar” ringer en nyligen tillfångatagen Martin Schibbye (Gustaf Skarsgård) hem till sin flickvän som fyller på kylvaror på Coop. De hårda kontrasterna, den brusiga telefonlinjen och den kvävda gråten gav det politiska överlevnadsdramat en mänsklig puls. 

 

Som så ofta i genren kidnappas det verkliga dramat av svåremotståndeliga möjligheter för snabba klipp och rafflande, trailerkompatibla bilder på skåpbilar som sladdar upp med skissartat skrikande jihadister, vilket vi väl ändå har sett tvåhundra gånger tidigare.

 

Eftersom att upplösningen redan är känd sen tidigare så sipprar luft ur den ansträngda spänningsballongen redan under förtexterna. I Johan Söderkvists fantastiska musik och i scenerna i Danmark tycker jag mig dock ana ett bredare känslospektrum, vilket jag önskar att Niels Oplev (som efter Millenium-succén har gjort B-thrillers som “Flatliners” och “Dead Man Down” i Hollywood) hade vågat dröja sig kvar i.

 

Med det sagt så är "Ser du månen Daniel" ett skickligt, om än syrefattigt återberättat spänningsdrama, inbäddad i en grå dansk naturalism som minner om Tobias Lindholms snäppet skarpare filmer "Kapningen" (2012) och "Kriget" (2015). Ett gisslandrama som griper tag, för stunden.