Setup 2011

Man undrar vad som krävdes för att locka en samling gedigna skådespelare till den här filmen. Ja, kanske inte 50 Cent då, som saknar det mesta i närvaroväg, men Bruce Willis, Ryan Philippe, James Remar (Dexters pappa i "Dexter") och en av mina favoriter i Jay Karnes (som jag älskade i bästa snutserien; "The Shield") är underbara män som kan och förtjänar bättre. Kanske var manuset dugligt när de accepterade, för jag känner verkligen att det största problemet här är regin, eller var de kanske vänner med regissören Mike Gunther efter hans långa karriär som stuntman.

Jag lutar åt det sistnämnda, även om manus försämrats genom omskrivningar saknar det i grunden det mesta i väg av originalitet, och de krystade replikerna är under några omständigheter svåra att ursäkta. Framför allt maffiabossen Biggs (Willis) framstår via dialog som ett bedrövligt försök att bygga upp en viss klassisk typ av medvetet överspelad skurk. Det blir bara fel.

Bossen Biggs är den som får se sig utsatt när några vänner utför en kupp. Kuppen tar en sväng åt det oplanerade när en av männen plötsligt vänder vapnet mot sina kumpaner och börjar skjuta. En av dem överlever dock attacken och slår sig strax ihop med Biggs för att ta en gruvlig hämnd, och för att ta tillbaka vad som stulits. Det leder till en konfrontation mellan de forna vännerna som inte får det slut någon av de väntat sig.

Och visst, helt som det brukar vara blir det kanske inte, men vid det laget har man sedan länge slutat bry sig, och hela slutsträckan (från en pang-pangscen som aldrig någonsin kommer gå till böckerna som en av filmhistoriens snyggaste till konfrontationen) är undermålig och konstig och fel.

Vilket, det medger jag, är en passande beskrivning för filmen generellt.

Jag kommer att tänka på de lågbudgetrullar som kom i kölvattnet av just Quentin Tarantinos första filmer. Som marknadsfördes med att vara i hans anda. Det var en specifik typ av gangsterfilmer, ofta kupphistorier, med skurkaktiga karaktärer i de framträdande rollerna. De var inte heller särdeles originella men de hade någon slags charm, de var ofta bra. Eller åtminstone bra underhållning för stunden. "Setup" är, trots sin gissningsvis högre budget och det hyfsade produktionsvärde som ibland syns mellan raderna, som en dålig kopia av Tarantino-inspirerade verk. En charmlös kopia av kopior.

Det är ganska långt ifrån bra, det.