Seven Psychopaths 2012

Det är inte lätt att göra filmer om kriminella, som är både våldsamma och humoristiska, utan att de liknar billiga Tarantino-kopior. Därför var det otroligt befriande när McDonagh levererade den i alla fall i Sverige smått underskattade (direkt på DVD!) "In Bruges" där dessutom Colin Farrell fick bevisa att han trots allt är en begåvade skådespelare. Nu är både regissören/manusförfattaren och hans stjärna tillbaka med en ny film.

Här spelar Farrell en alkoholiserad manusförfattare i Hollywood som kämpar med ett nytt filmmanus som handlar om sju psykopater. Samtidigt ägnar sig hans bästa vän (Sam Rockwell) och dennes kumpan (Christopher Walken) med att kidnappa hundar för att sedan hämta ut hittelönen. Problem uppstår när den senaste hunden tillhör en våldsam gangster (Woody Harrelson) och Farrell & co måste snart fly staden.

McDonagh försöker sig inte på någon snitsig satir i filmmiljön utan satsar istället på en fyndig metafilm i stil med "Adaptation". Filmen utvecklar sig i samma stil som manuset som skrivs och huvudkaraktärerna både kommenterar och kritiserar, bl.a. de slarvigt utvecklade kvinnorollerna (en prostituerad får i en ny version både kläder och utbildning). Det är möjligtvis inte superoriginellt men definitivt underhållande.

Förutom rapp dialog, en del hejdlösa situationer och infall, och ett fint tempo så lyfts filmen av dess suveräna skådespelare. Även om Farrell och Rockwell spelat liknande figurer förut så fungerar det väl men det är särskilt trivsamt att se Walken i en sympatisk roll som varken är någon knäpp cameo eller stereotypisk skurk. Vi får dessutom se en hel rad bekanta ansikten i gästroller, varav Tom Waits inte oväntat stjäl varje scen som kufig seriemördare.

Första halvan är fantastisk och sneglar på toppbetyg. Dessvärre tappar den farten lite mot slutet och drar ut på tiden en aning. Alla spretiga sidohistorier vävs inte ihop det tillfredställande sätt man önskat och när karaktärerna bråkar om huruvida manuset som skrivs ska vara originellt och mänskligt eller ha en häftig pangpang-final - vilket självfallet speglas i själva filmen - så känns det som McDonagh vill äta kakan och ha den kvar.

Men "Seven Psychopaths" är fortfarande en film klart över medel. Det är bara att tacksamt ta emot detta inspirerade, glada filmskapande från en regissör vars läckert egna stil garanterar en spännande framtid. Och alla filmer där en sprallig Sam Rockwell håller en dramatisk monolog iklädd filt och hundmössa är ju absolut värd en titt.