Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings 2021
Synopsis
Redan som mycket ung tränades Shang-Chi av sin hårde far till att bli lönnmördare. Han har sedan dess lämnat sitt förflutna bakom sig och försökt bygga upp ett normalt liv i USA, men blir mot sin vilja åter indragen i faderns grymma värld.
Info
Originaltitel
Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings
Biopremiär
1 september 2021
DVD-premiär
12 november 2021
Digitalpremiär
12 november 2021
Språk
Engelska, Kinesiska (mandarin)
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
En slagkraftig energikick
Marvels senaste tillskott är en välbehövlig energikick som både lyckas bjuda på underhållande action och närvarande drama, men dras ner av Marvels sedvanliga förkärlek för digitala effekter.
Efter storslagna sammandrabbningar och otaliga uppföljare till redan existerande hjältar har det äntligen blivit dags för Marvel att återigen introducera en ny hjälte till deras stall. I "Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings" får vi möta Shaun (Simu Liu), en till synes vanlig snubbe som parkerar bilar och har blöta karaokekvällar med sin bästa vän Katy (Awkwafina) i San Francisco. Men när duon en dag blir attackerade av en grupp mordlystna män uppdagas Shauns mörka förflutna. Hans riktiga namn är Shang-Chi, son till den tusenårige ledaren av brottsorganisationen “The Ten Rings” – Wenwu (Tony Leung), som vill ha tillbaka sin son i sökandet efter den mytomspunna världen Ta Lo.
Efter universumomfattande strapatser är det befriande att se en Marvelhistoria som i grund och botten är ett familjedrama. Visst finns även här storslagna CGI-fighter, politiska intriger, mystiska världar och världsomspännande konsekvenser. Men styrkan i "Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings" ligger i dess karaktärer och banden dem emellan. Från öppningssekvensen där den odödlige Wenwu möter sitt livs kärlek i Jiang Li, till de tragiska familjebanden som bildas av hans maktgiriga brottssyndikat – alltid är det med karaktärerna i centrum.
Hjärtat i detta kommer från regissören och manusförfattaren Destin Daniel Cretton, som med tidigare filmer som “Short Term 12” och “The Glass Castle” excellerat i just brokiga familjekonstellationer. Han tillför här såväl en äkthet i familjedynamiken, som en värdighet i den värld de vistas i. Shang-Chi är nämligen den första hjälten med asiatiskt ursprung i Marvels filmuniversum, i alla fall den första med helt egen film, och det märks att man tar tillfället i akt att skapa en inkluderande skildring av hjälten. Inte bara består en stor del av dialogen av mandarin, här blandas allt från traditionell wuxia och mytologiska varelser till gangsterepos och kampsportsklassiker. Det finns en oerhörd stark kärlek och förståelse för kinesisk kultur, och "Shang-Chi" visar upp det med bravur.
Man brukar säga att en hjälte aldrig är lika bra som sin skurk, vilket i så fall skulle Shang-Chi till en fantastisk sådan med tanke på protagonisten han ställs mot här. Att Tony Leung äntrat Marvels filmuniversum är det bästa som hänt studion på åratal. Med en pondus som bara kan komma från en av de främsta kinesiska skådespelarna någonsin fullständigt dominerar han sin speltid. Leung lyckas inte bara få en tusen år gammal krigsherre att kännas sexig som fan, utan även skapa ett nyanserat porträtt av en till synes sedvanlig skurk. Tillsammans med Michael B. Jordans Killmonger i “Black Panther” ställer sig Leung högryggat i Marvels främsta skurkgalleri.
Tyvärr trampar även “Shang-Chi” i Marvels vanliga klaver. Trots spännande visuella koncept så förtas deras känsla av ett kraftigt överanvändande av digitala effekter. Det bör kanske inte komma som någon vidare chock i dagens filmklimat, men det är ändå synd att se en sådan rörig CGI-kavalkad när de mer jordnära fightingscenerna fungerar så bra. Hade man vågat förlita sig mer på de grundade actionsekvenserna hade den glättiga smaken kanske inte känts lika påtaglig, men tyvärr lyser greenscreenskärmen allt för mycket med sin närvaro.
“Shang-Chi” är och förblir dock ett spännande nytillskott i Marvels bibliotek, och öppnar dörrarna för en helt ny värld i deras fortsatta superhjältesaga. Med rätt medel kan titelkaraktären definitivt bli en av Marvels mest nyanserade hjältar hittills. Och att en megablockbuster av det här slaget lyckas föra in ens en gnutta av den magi som finns i “In the Mood for Love” är en vinst i min bok.
| 25 augusti 2021 20:20 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (4)
Snygg action på bussen och byggnadsställningen men sen resten lite mäh. Blir mycket Disney över det hela.
Marvel Cinematic Universe har pga coronapandemin och uppskjutna premiärer fått ta en paus. För några månader sedan fick den länge uppskjutna premiären av den redan etablerade Marvelkaraktären Black Widow i filmen med samma namn. Och nu blev det dags för en ny karaktär att ta plats i filmen “Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings”. Jag har varit och sett filmen på bio och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.
Redan som mycket ung tränades Shang-Chi (Simu Liu) av sin hårde far (Tony Chiu-Wai Leung) till att bli lönnmördare. Han har sedan dess lämnat sitt förflutna bakom sig och försökt bygga upp ett normalt liv i USA, men blir mot sin vilja åter indragen i faderns grymma värld.
Filmen “Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings” gick jag och såg utan några som helst höga förväntningar. Jag såg den mest för att få ytterligare en pusselbit i Marvels universum på plats. Vill man hänga med i den världen så bör man ha sett alla filmer som dyker upp inom det universumet. Och jag är inte direkt något stort fan av kampsportsfilmer eller särskilt intresserad av kinesisk mytologi. Jag visste inte så mycket om karaktären Shang Chi heller innan jag såg filmen vilket jag tyckte var en fördel. Många gånger kan det nämligen vara en nackdel om man kan för mycket om karaktärerna som får sina egna Marvel eller DC filmer och det tas för många friheter med karaktärerna. Nu visste jag med andra ord inte alls vad jag hade att vänta sig när jag intog min plats i biosalongen. Och till viss del blev jag positivt överraskad av filmen. Det var lätt att hänga med i intrigerna kring karaktärerna och lätt att ta dem till sig. Det bjöds på en hel del snygga fightingscener och många spektakulära actionsekvenser. Det kändes även väldigt uppfriskande att få ta del av helt nya karaktärer som fick sin plats i det stora Marvel stallet. Mästerligt bra blir filmen aldrig. Men man rycks genast med i historien och nyfikenheten hålls igång filmen igenom. Under hela filmen så bjuds det på en bra balans mellan humor och allvar. Så bägaren rinner inte över för mycket åt det ena hållet som ofta har varit ett problem med tidigare Marvel filmer.
Jag känner sammanfattningsvis att filmen “Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings” är sevärd och har det man kan förvänta sig av en film inom den superhjältegenren. Den har en färgstark skurk. En hjälte som utvecklas under resans gång. Samt är filmen visuellt vacker framåt slutet då man tas in i en magisk värld med drakar och andra magiska varelser. Som Marvelfilm så vävs filmen effektivt ihop med tidigare och kommande filmer inom den världen och därav av fyller den sin funktion är helt klart godkänd. Jag kände mig också lite oväntat underhållen av den här filmen. En trea av fem möjliga blir mitt betyg till filmen “Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings”
Slutet som var en enda stor CGI-gegga drar ner betyget som annars skulle varit en fyra. Bra och underhållande Marvel-action i övrigt.