Share 2019

Det handlar om vad en ung tjej får gå igenom när kränkande bilder och klipp sprids efter en festnatt. Videon visar hur killarna från klassen samlas över hennes medvetslösa kropp med grabbiga skämt. Själv har hon inget minne av vad som hände. Men det mest otäcka tankarna är nära. Kan något ha inträffat som hon inte var med på?

Föräldrarna får reda på allt och kräver en förundersökning. Skolan och polisen kopplas in, och så småningom börjar media blåsa upp skandalrubriker. Trots att Amanda helst bara vill att allt ska bli som förr.

Filmen visar hur svårt det kan vara att träda fram med anklagelser mot en skolkamrat. Hon förlorar sin plats i basketlaget och ser vänner vända henne ryggen. Var det rätt att berätta, att anklaga och antyda? Här finns det inte några enkla svar eller lätta genvägar. Ord som "övergrepp" eller "våldtäkt" nämns aldrig. Historien placeras i den där gråzonen där man inte riktigt vet vad som hände, om något hände, eller vem som gjorde vad.

Regissören Pippa Bianco (medförfattare till Miles Teller-filmen "Bleed For This") har utvecklat sin egna prisvinnande kortfilm till långfilmsformat. Hon tar sitt tema och sin publik på allvar. Ingenting fördummas, ingenting förenklas. Bianco är inte ute att komma med pekpinnar och budskap, bara att skildra vad som kan hända när "roliga" fyllelekar går för långt.

Handlingen är egentligen inte på något sätt nyskapande. Vi har sett - och framför allt läst och hört - många liknande berättelser. Tyvärr för många. Därför känns det som att redan kan den här historien innan jag ens sett filmen.

Men smarta tonårsfilmer är sällsynta, därför känns det extra välkommet med en film som "Share", som vågar ta upp känsliga ämnen och uppmanar till diskussion och eftertanke. Temat är förstås högaktuellt i #Metoo-tider, men absolut inte unikt för år 2019. Svenska "Hip hip hora" berörde liknande scenarion redan för femton år sen.

Skådespelarnas dialog är sparsam, och man undviker stora känsloyttringar eller dramatiska konfrontationer. Det är lågmält berättat, och som resultat känns det som att "Share" aldrig riktigt bränner till. Det blir många bilder på Amandas lidande ansikte, och man känner med henne hela vägen, men karaktären blir sällan något mer än ett offer för grymma omständigheter.

Samtidigt känns det orättvist att efterfråga starkare drama, av en film som strävar efter att vara realistisk och respektfull. Och skådespelaren Rhianne Barreto (tv-serien "Hanna") skildrar dock Mandys mardröm med stor övertygelse. Den här filmen borde alla föräldrar se med sina tonåringar.