Sharknado 2: The Second One 2014

Egentligen är det här samma film en gång till. Enorma tornados sliter upp hajar från havet och låter dem regna ner över en inget ont anande storstad. Los Angeles har bytts ut mot New York, där 9/11-härdade invånare lärt sig att samarbeta i tuffa tider. I centrum står återigen vardagshjälten Finn (Ian Ziering), som i egenskap av världens enda sharknado-expert är den som har bäst chans att rädda staden från att bli hajmat.

"Sharknado 2" öppnar med en spektakulär (ja, i Sharknado-mått mätt) flygscen, där ett nattplan på väg till New York attackeras av hajar. Jepp, en sån där filmscen jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva eller skriva om. Medan hajar käkar upp passagerare, motorn och Kelly Osbourne, ska Finn försöka hålla huvudet kallt - eller behålla huvudet överhuvudtaget - för att så småningom kraschlanda på JFK.

Inledningen sätter ribban högt, men resten av filmen lever tyvärr inte upp till samma over-the-top-underhållning. Följer gör en trött jakt på diverse släktingar och vänner som ska sättas i säkerhet, allt medan hungriga fiskar regnar ner från skyn eller flyter upp i tunnelbanan. Dödstalet är högt och dödsscenerna blodiga, men - om man får vara kräsen - de fick gärna vara mer kreativa. För trots en titel som "Sharknado 2: The Second One" brister det ändå vad gäller självdistans och humor. Man hade kunnat vrida upp camp-faktorn och skratten, medvetna om vad det är för slags film man spelar in och varför det här har blivit ett sådant fenomen. 

Men, det blir faktiskt väldigt roligt att se äkta amerikanska morgon-TV-värdar varna för hajar i väderrapporten. Här kunde man nästan tro att "Sharknado 2" börjar bli en riktigt skoj satir.

"Sharknado 2" hade förmodligen inte funnits om det inte vore för att första "Sharknado" skapade en slags twitterstorm (tweetnado?) av förundrade reaktioner från folk som förmodligen för första gången i sina liv upplever en äkta B-skräckis. Filmen är egentligen inget ovanligt för att komma från Asylum, studion som ständigt försöker bräcka sig själva med fantastiska lågbudgettitlar som "Mega Shark versus Croccosaurus" eller mockbusters, kopior på storfilmer, som "Atlantic Rim". Något hände och världen nappade just på den här fisken, troligen för att upplägget låter lika enkelt som bisarrt (vad man i branschen kallar "haj concept"). 

Tro inget annat, "Sharknado"-filmerna kommer aldrig att anstränga sig för att leverera spänning, hyfsat skådespeleri eller specialeffekter som överhuvudtaget kan passera som godkända. Men filmer som trotsar naturlagar och sunt förnuft kan trots allt bli underhållande vid rätt humör - stundtals så cheesy och uselt att det måste ses med egna ögon.