Sharper 2023

“Sharper” tycks inledningsvis bli en rätt så kletig kärlekshistoria á la beprövat melodramakoncept - två unga vackra New Yorkbor möts i en bokhandel där ett signerat exemplar av “Jane Eyre” väcker het passion mellan de båda. Det är bara stråkmusiken och de fladdrande gardinerna som fattas… eller?

 

Idyllen skakas snart om när den förtvivlade Sandra (Briana Middleton) bekänner för Tom (Justice Smith) att hennes bror är skyldig 350 000 dollar till lånehajar som kommer göra honom illa om han inte ger dem pengarna snarast. Tom erbjuder sig att betala, för han är rik visar det sig (va? undrar en förvånad Sandra, varför har du inte berättat det för mig). När hon fått pengarna och sedan inte dyker upp på middagsdejten inser man att filmen är på väg mot en helt annat och bra mycket mer spännande håll än vad det klichéartade upplägget visar på.

 

För det är många underhållande överraskningar i den snyggt filmade “Sharper”. Karaktärerna får egna titelkort när deras respektive berättelser rullas ut, och de har alla kopplingar till varandra. Toms pappa Richard (John Lithgow) är mångmiljonär och lever i ett lyckligt förhållande med den vackra Madeline (Julianne Moore) - förutom att de båda har problem med sina respektive söner.

 

Richard tycker Tom är en förlorare som inte har högre ambitioner i livet än att driva sin lilla bokhandel. Madelines son Max (Sebastian Stan) är ännu värre - en conman som försöker lura av Richard pengar, en knarkare som inte kan ta hand om sig själv, en oborstad, otrevlig person som hotar mammans chans till lycka…. eller?

 

Filmen ger många anledningar att fråga sig “eller?” för ingenting är vad det ser ut att vara. Visst, ibland kanske man förstår vartåt det bär, särskilt mot slutet, men på det stora hela är vändningarna välskrivna nog för att överraska medan man fortfarande enkelt kan hänga med i handlingen. Resultatet är en lekfull och underhållande tittarupplevelse.

 

Skådespelarensemblen är perfekta i sina respektive roller; Moore och Lithgow håller samma höga nivå som alltid, de relativa nykomlingarna Smith och Middleton vill vi se mer av framöver, och Stan har sin karismatiska närvaro på vita duken (måhända utan samma kraftfulla dynamik som i “Pam&Tommy” - Max är en mer dubbelbottnad karaktär, och hans slutliga motiv lämnar frågetecken…)

 

Kanske skulle man önska ett “skarpare” slut, då upplösningen betas av lite väl snabbt för att kännas helt igenom tillfredställande, men i övrigt är “Sharper” är en välgjord “conman”-rulle som nog kan tilltala de flesta smaker. Till detta kommer riktigt snyggt filmfoto av danska Charlotte Bruus Christensen, som ytterligare höjer tittarupplevelsen av brittiske TV-regissören Benjamin Carons underhållande långfilmsdebut.