Sherlock Holmes 2009

Jag skulle vilja påstå att det var vågat av Warner Brothers att ge sig på en så pass känd och älskad figur som Sherlock Holmes, killen har ett eget museum i London för guds skull. Att ta denne brittiska brottslösare av astronomiska mått, som genom Sir Arthur Conan Doyle blivit arketypen av detektiv, och placera honom i Guy Ritchies klippvänliga händer, samt att låta ultraamerikanen Robert Downey Jr. spela honom, är tufft gjort. Hur blev det då? Jo, bortser man från allt man tidigare trodde, eller visste, om Sherlock Holmes som litterär figur och bara ser honom som den han nu är, så är detta en riktigt bra film.

Lord Blackwood härjar i stan men Sherlock Holmes (Robert Downey Jr.) och hans lojale partner Dr. Watson (Jude Law) lyckas till slut fånga honom och han ställs inför rätta. Blackwood (Mark Strong) ligger bakom ett antal mord och han döms till döden genom hängning. Domen verkställs men efter ett par dagar i graven återuppstår den onde lorden och Holmes och Watson sugs in ett mysterium fyllt av trolldom och illasinnade brödrarskap för att åter kunna ställa honom inför rätta.

Robert Downey Jr. gör en Sherlock Holmes som stundtals mer liknar en nedgången suput  med livsångest än en brittisk superdetektiv. Han löser fall utan att ens behöva resa sig ur stolen och större delen av sin tid spenderar han på sitt rum med fördragna gardiner. Han vill ha en utmaning och det får han nu med fallet Blackwood. Sherlock Holmes i filmen är närmast en savant, han är usel på det sociala spelet men när det kommer till att lösa gåtor av alla de slag är det ingen som matchar honom. Vid minsta sak, som för Holmes verkar intressant, gnistrar det till i hans blick och alla cylindrar går igång.

Robert Downey Jr. gör karaktären riktigt bra. Det är sådant här han är ämnad att spela. Man har sett honom förr i stirrig blick som under spelad förvirring egentligen vet precis vad han håller på med, ("Kiss Kiss Bang Bang" och "Iron Man") och jag tröttnar aldrig på det. Jude Law gör en okej insats där han för en gångs skull inte bara lutar sig på att han är en av världens snyggaste män, utan faktiskt spelar lite också, om än lite platt och tråkigt.

Det som överraskade mest, men som man egentligen visste om hela tiden, med den här filmen var hur våldsam och actionladdad den skulle vara. Det går inte ens fem minuter innan Holmes i slow-motion oskadliggör en skurk som står i hans väg. Detta fortgår genom hela filmen och mannen med pipan har plötsligt slående likheter med Jason Bourne. Jag störs inte av detta. Har aldrig haft någon speciell relation till Sherlock Holmes och jag tittar gärna när han och Dr. Watson på underfundiga sätt bankar skiten ur ondskefulla skurkar.

Det är som sagt "Snatch"-regissören Guy Ritchie som står för regin och han gör sig själv hörd. Man får allt man kan begära. Kommentatorsröst, snabba klipp, oväntade kameravinklar, gudomlig slow-motion och ett tempo som gör att man aldrig är uttråkad. Han levererar med andra ord.

Jag gillar den här filmen, men det är långt ifrån ett mästerverk. Den har äventyret, karaktärerna, mystiken, tempot och explosionerna men den saknar mörkret och djupet i historien. Det blir lite väl familjärt och trevligt när man mitt i allt ska behöva följa Watsons kärleksliv eller skratta åt när hunden fiser. Jag förstår att komiska inslag och trevlig stämning breddar målgruppen avsevärt men jag hade gillat filmen mer om jag sluppit det. Det är även många trådar som lämnas hängande och själva mysteriet får ofta flytta på sig för att man istället ska få lära känna karaktärerna, en tvåa ligger nog vid horisonten.

Hur som helst är "Sherlock Holmes" ändå julens äventyrsfilm på bio. Jag hade väldigt trevligt i biostolen.