Sherrybaby 2006

Sherry Swanson (Maggie Gyllenhaal) vill lägga allt bakom sig. I filmens öppningssekvens sitter hon med huvudet lutat mot det regnblöta bussfönstret och drömmer sig bort till gitarrmusiken i hennes lurar. Hon är en tonåring som efter tre års fängelse för knarkrelaterade brott nu ska möta livet i en vuxen kvinnas kropp. När hon kliver av bussen i New Jersey väntar inte bara en kamp för att hålla heroinets demoner på avstånd utan även ett försök att återfå sin lilla dotter Alexis, som fått växa upp hos Sherrys bror Bobby (Brad William Henke) och hans fru Lynette (Bridget Barkan). Utsläppt i det stora livet tvingas hon inse att världen inte direkt omfamnar henne med jobb och friheter och att det där med att bli mamma inte direkt är något som sker med automatik.

Surrogatmamman Lynette är långt ifrån villig att bara lämna över den dotter hon älskar som sin egen till en instabil tjej som Alexis helt plötsligt ska kalla för mamma. Bobby vill självklart sin systers bästa men är samtidigt orolig för henne och fastnar snabbt i konflikten mellan två starka kvinnor.

Debutanten Laurie Collyers manus och regi sträcker sig utanför det man förväntar sig och undviker snyggt de klyschiga indiefällorna genom att hoppa över de melodramatiska bitarna. Kombinerar man hennes jordnära berättarstil med Gyllenhaals oerhörda skådespelarinsats så har man en film som nyper tag utan att släppa. Maggie behandlar sin karaktär Sherry som en helt vanlig men samtidigt unik människa. Man märker aldrig några tendenser till generaliseringar eller ser henne aldrig gå ett steg för långt för att visa sin bredd. Hon är helt enkelt bara Sherry, med alla behov, svagheter och styrkor som det innebär. En kaxig white trash-tjej med kort stubin och dålig hållning.

Sherry kräver alla olika typer av uppmärksamhet och blottar ena dagen brösten på arbetsintervjun för att få jobb på dagis medan hon nästa dag verkar vilja krypa ihop till en liten boll och försvinna i någons armar. När hon är med sjuåriga Alexis beter hon sig som om hon försöker vara jämnårig med henne. Det är som om Sherry vill existera i sitt eget lilla universum någonstans mellan bardomen och vuxenvärlden. Som en liten flicka med ena handen i pappas hand och i andra handen har hon sprutan som hon sticker i armen. Hon har lärt sig att skrika och svära åt folk när saker går snett, vilket inte riktigt passar i villaidyllen. Vi får se en vuxen kvinna, svårt skadad av tidigare erfarenheter som reagerar instinktivt som en sårad liten och vilsen flicka när livet vänder henne ryggen.

Laurie Collyer berättar en svår och gripande historia om hopp och längtan i en mörk vardag. Med små enkla klipp och ett fantastiskt manus ger hon publiken en djup inblick i en flickas kamp för komma tillbaka och skaffa sig en identitet i en familj som inte vet hur de ska hantera henne. Maggie Gyllenhaal visar vem brorsan fått sin enorma talang ifrån i sin bästa rollprestation hittills, i en film som är lika kall, lika ärlig och vacker som självaste livet. "Sherrybaby" är körsbäret på den amerikanska indiefilmstårtan.