Shirley 2024

Förra året uppmärksammade Netflix historien om svartas rättigheter i USA genom att i "Rustin" skildra aktivisten Bayard Rustins kamp för att planera och genomföra en marsch för den svarta medborgarrättsrörelsen i Washington. Nu är det dags att rikta spotlighten på ännu en verklighetens hjälte i samma kamp. Hon heter Shirley Chisholm och kommer från Brooklyn. Hon var lärare tills hon blev ledamot i kongressen 1968.

 

Ingen presentation ges av vilka levnadsförhållanden som Shirley kommer ifrån eller vad som gjort henne till den hon är. Vi möter henne när hon lyckats nå målet att bli kongressledamot trots att hon är både svart och kvinna. Vi får inte bevittna kampen på vägen dit eller emotionellt dela den med henne. Det skapas en distans från första stund. När filmen senare i några enstaka scener vill att vi ska känna med människan Shirley så faller den platt för att den grunden inte finns att stå på. Till och med attentatsförsök passerar utan större intryck.

 

Filmen fokuserar helt på att ge inblick i arbetet med Shirleys sju månader långa valkampanj 1972 för att mot alla odds bli USA:s president. Den satsar på rappt driv och energi istället för riktig tyngd i skildringen av politiskt fulspel och rasism. Jag hade personligen hellre sett en hårdare ton för den potentialen finns i materialet.

 

Fotot liknar en dokumentär för tv utan minsta konstnärliga ambition. Även klippningen och rytmen i berättandet är större delen av filmen identisk med nämnda typ av standardmässiga  produktioner. Beröm förtjänar dock återskapandet av den tid som allt utspelar sig i när det kommer till kostym och miljöer. En trevlig samling soulhits för känslans skull tackar man heller inte nej till.

 

Det krävs en regissör som är bra på att ge varje ögonblick autencitet för att engagera med en film som huvudsakligen består av samtal i kontorsrum eller från talarstolar. Om man ska låta dialog mestadels driva en film och till råga på allt politisk sådan måste orden vara väl valda och inte gå tittaren över huvudet. Den här filmen lyckas på båda punkterna och blir aldrig oengagerande även om det heller aldrig blixtrar om replikskiften eller pulserar av intensitet i maktkampen.

 

Den viktigaste komponenten i en sådan här film är skådespelet och på den fronten har jag inga anmärkningar. Minsta biroll spelas trovärdigt av en stabil skara aktörer. Alla får mycket utrymme att visa vad de kan och de gör det med bravur. Samspelet mellan alla är toppklass. Regina King briljerar i huvudrollen. Terrence Howard berör med små uttryck. Lance Reddick ger enorm pondus till sin roll.

 

"Shirley" är ett genomgående intressant porträtt av en eldsjäl som står upp för de svaga och diskriminerande i samhället. Den kunde ha varit mer kreativ som verk. Att en film har ett viktigt ämne i fokus är enligt min åsikt inte en kvalitet i sig. Här misslyckas man till och med med att få mig att fullt ut i hjärtat känna den betydelsefulla kraften i Shirleys gärningar. Som historielektion så fungerar den dock fint.