Shrek den tredje 2007

Här startar det i alla fall med ett dödsfall. I en ovanligt smaklös scen (även för en Shrekfilm) lämnar Kung Harold jordelivet, ackompanjerad av mimande paddor. Vilket sätt att inleda en familjefilm på. Shrek inser att han är nu tronens rättmätige efterföljare, en uppgift han inte är sådär jättesugen på. Lyckligtvis finns det ett annat alternativ, Fionas avlägsne kusin Artur. Men när Shrek hittar grabben visar han sig långt ifrån redo för ett sådant ansvar.

Samtidigt i en sidohandling smider Prince Charming ondskefulla planer. I ett försök att återfå sin forna status samlar han ihop sagoböckernas största skurkar för att invadera kungariket i Shreks frånvaro. Fiona, som dessutom väntar smått, tvingas upprepa den trötta slagsmålsscenen från första filmen, nu med förstärkning i form av en hop irriterande Disneyprinsessor.

Shrek har blivit ett utmärkt exempel på en franchise som mjölkas tills ingenting finns kvar. Det är alltför lätt att stämpla vilken uppföljare som helst som ett billigt försök att tjäna pengar på dess föregångares framgångar, men i det här fallet är det omöjligt att låta bli.

Ettan var nyskapande, smart och välgjord med en bra story. Framgången fick nästan varje animerad barnfilm att parodiera popkulturen. Tvåan lyckades dölja bristen på originalitet med några nya karaktärer, som den älskade Mästerkatten i Stövlar. Idag har hypen överstigit kvalitén.”Shrek den Tredje” är varken originell eller särskilt kul. Visst ler man till och från men det är allt. De bästa skämten har redan spoilats i filmens trailers. Ett fåtal komiska moment man kunde bjudit publiken på, förstörda av reklamen.

Efter tre filmer börjar också huvudpersonens charm ta slut, vilket man försöker dölja genom att klämma in ännu fler välkända sagofigurer. Med pirater, riddare och karaktärer från legenderna om Kung Arthur börjar det bli rätt trångt på vita duken.

Forne regissören Andrew Adamson gjorde rätt i att hoppa av skeppet medan det ännu höll sig flytande. Att koncentrera sig helt och hållet på nya ”Narnia 2” låter som rätt val. Hans två ersättare gör i alla fall någonting rätt, för filmen ser förstås strålande ut (även om vi ju sett det sådär två gånger innan). I övrigt vilar ett moln av tristess över deras verk. Lackande tempo, oengagerade röstpålägg och skämt som inte når fram överskuggar de tekniska insatserna.

Hade den inte varit en del av Shrekserien, hade denna oinspirerade och bristfälliga sagoparodi nog aldrig fått grönt ljus. Historien om det gröna träsktrollet är nu officiellt tömd på kreativ energi och humor. Ytterligare två filmer planeras men med facit i hand ser seriens framtid långt ifrån ljus ut.