Silence 2016
Synopsis
På 1600-talet reser två Jesuitiska präster till Japan där katolicismen förbjudits och så gott som alla utländska kontakter. De bevittnar förföljelsen av de kristna japanerna och regeringen som vill rensa bort allt västerländskt inflytande. De får själva utstå våld och förföljelse medan de reser runt för att hitta sin mentor och sprida kristendomen.
Info
Originaltitel
Silence
Biopremiär
3 mars 2017
DVD-premiär
24 juli 2017
Digitalpremiär
10 juli 2017
Språk
Engelska
Land
Japan
Distributör
Noble Entertainment
Åldersgräns
15 år
Längd
En plågsam men givande prövning
Förväntningarna är givetvis skyhöga när Martin Scorsese efter över femton års kamp lyckas ta sitt ultimata hjärteprojekt – en adaption av Shusaku Endos bok "Silence" – till vita duken. Estetiskt är den lysande, men bioupplevelsen är en pärs.
Berättelsen är enkel; de två portugisiska – men engelskspråkiga? – jesuitprästerna Sebastiao Rodrigues (Andrew Garfield) och Francisco Garupe (Adam Driver) ger sig iväg på ett livsfarligt uppdrag till 1600-talets Japan där deras mentor Cristóvao Ferreira (Liam Neeson) sägs ha avsagt sig den kristna tron och sedan försvunnit. Trots den höga risken för förföljelse, fångenskap och tortyr - på grund av deras icke önskvärda tro - bestämmer de sig för att hitta honom till varje pris och fortsätta hans arbete som missionär. Väl i Japan möts de av intolerans, plågor och lidande i Jesus-klass.
Gällande skådespeleriet finns det inte heller särskilt mycket att anmärka på. Garfield och Driver har verkligen skänkt blod, svett och tårar till den här produktionen och det märks, för de skådespelar som om solen inte kommer gå upp igen. Även de japanska skådespelarna imponerar rejält, särskilt Shinya Tsukamoto och Yosuke Kubozuka. Issey Ogata – som spelar den demoniska inkvisitorn Inoue – är farligt nära en risig Bond-skurk i vissa scener, men briljerar i andra. Allra bäst är tveklöst den storspelade Liam Neeson i en liten men avgörande roll, den mytomspunna Ferreira. Det lyser verkligen om honom i varje scen och han presterar på "Schindler's List"-nivå.
Upplägget låter onekligen lovande och med en mästare som Scorsese vid rodret borde det här ha blivit något för historieböckerna. Tyvärr är så inte fallet, utan "Silence" är snarare en rejäl pärs och prövning att ta sig igenom. Jag förstår helt och hållet att det är en del av poängen och syftet med filmen, att publiken ska få utstå en gnutta av det lidande som var vardagsmat för de verkliga missionärerna och de kristna japanerna under 1600-talet, men det gör inte upplevelsen mer tillfredsställande.
Scorsese, vars bästa filmer är de som präglas av en nästan drogliknande energi, avviker rejält från sin vanliga modell och gör här en film som är så pass oinbjudande och kall att den gränsar till att rentav vara fientlig mot publiken. Med sina 161 minuter hade den behövt mycket starkare driv än den har och en så pass lång odyssé i lidande, emotionell tortyr och mänskligt fördärv gör att ord som "misärporr" inte känns särskilt långt borta. Lugnt och försiktigt blottlägger han människans allra mörkaste sidor på ett sätt som bara han kan, men stundtals rinner det helt enkelt över och blir fullständigt utmattande.
Detta står dock i förbluffande skarp kontrast mot i princip allt annat i filmen, då den hantverksmässigt är helt felfri. Fotografen Rodrigo Prieto är lika sylvass som alltid och levererar en av de snyggaste Scorsese-filmerna någonsin, vilket säger en hel del. De paradoxalt paradisliknande miljöerna är smått gudomliga och hemskheterna blir smärtsamt starka när de utspelar sig bland så naturlig skönhet. Varje fallfärdig hydda, varje skitig gränd, varje tortyrredskap och varje överdådig bostad är designade till perfektion.
Gällande skådespeleriet finns det inte heller särskilt mycket att anmärka på. Garfield och Driver har verkligen skänkt blod, svett och tårar till den här produktionen och det märks, för de skådespelar som om solen inte kommer gå upp igen. Även de japanska skådespelarna imponerar rejält, särskilt Shinya Tsukamoto och Yosuke Kubozuka. Issey Ogata – som spelar den demoniska inkvisitorn Inoue – är farligt nära en risig Bond-skurk i vissa scener, men briljerar i andra. Allra bäst är tveklöst den storspelade Liam Neeson i en liten men avgörande roll, den mytomspunna Ferreira. Det lyser verkligen om honom i varje scen och han presterar på "Schindler's List"-nivå.
Tematiskt sett är det en väldigt fascinerande film på många plan. Både för de som är djupt religiösa och de som likt mig är ateister bjuds det på härligt komplexa frågor att bita i kring tro, människans dunkla natur och moral. Från mitt perspektiv blir det dock också stundtals svårt att stå bakom de val som huvudkaraktärerna gör i trons namn. Exempelvis har Rodrigues och andra vid flera tillfällen möjlighet att sätta stopp för tortyr genom att avsäga sig sin tro, men gör det inte. Scorsese verkar måla upp det som en seger, men är det verkligen det? Svaret hänger på hur högt man värdesätter religiös "renhet".
Sammanfattningsvis är "Silence" en film som jag respekterar mer än tycker om, men sedan jag lämnade biosalongen har den onekligen växt på mig, sakta men säkert. Upplevelsen i stunden var smått plågsam, men de utsökta bilderna har etsat sig fast på näthinnan och det rika innehållet mellan raderna har verkligen stannat hos mig. Blandade känslor, minst sagt.
| 19 januari 2017 21:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
GÄSP GÄSP och åter Gäsp!! Detta sömnpiller måste vara Scorseses sämsta film någonsin!! Vad har hänt???? Gubben måste ha blivit senil och fastnat i något snigel universum, plågsamt är bara förnamnet av att sitta i en biosalong i 2,41 timmar och plåga sig igenom detta absurdum!!!!
Filmen har ingen dramaturgisk linje, dem bara går runt i cirklar utan mål och har inget syfte...Årets skämt att den ens får nämnas ihop med Oscarsnomineringar..ååååå så plågsamt dåligt. Om filmen bara hade haft ett mål, ett syfte så okej, men detta är ju bara arrogant!!!
Betyget blir en etta...
Cast:Andrew Garfield, Adam Driver, Issei Ogata mfl..
A
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu