Sin Nombre 2009

"Sin Nombre" som fick pris för bästa regi vid Sundance-festivalen i år handlar om Sayra, en tonårstjej från Honduras som beger sig ut på en farlig resa tillsammans med sin pappa och farbror. De ska ta sig till USA där pappans nya familj väntar. Sayra känner knappt sin pappa och ser inte direkt fram emot att träffa hans fru och barn men under resan växer känslorna för pappan fram.

Filmens andra huvudperson är Willy eller El Casper som han kallas av sitt kriminella gäng Mara Salvatrucha i Mexiko. Han lär ut allt han kan om våld och gänggemenskap till Smiley, en liten kille som vill vara med i gänget. Fast egentligen vill Willy mest träffa sin flickvän och han smiter undan från sina gängplikter så fort han kan. Någonstans på vägen genom Mexiko möts Sayra och Willy. Han skyddar henne vilket innebär att han får hela sitt gäng efter sig. Jakten fortsätter genom hela filmen och de måste hela tiden vara på sin vakt.

Gängscenerna i "Sin Nombre" är så blodiga och våldsamma att man gärna blundar några sekunder samtidigt som man inte vill missa något. För att bli ny medlem "La Mara" måste man först klara av att misshandlas av hela gänget. Dessutom ska man döda en person från en rivaliserande gäng innan man är fullvärdig medlem. Den vältatuerade ledaren Lil. Mago, som inte drar sig för att våldta och döda när han känner för det, är så skräckinjagande att det känns genom filmduken. Det blir en något förvirrande kontrast när han bär omkring på sin lilla bebis samtidigt som han hotar en kille med att han ska dödas och styckas för att bli mat till hundarna.

De unga skådespelarna i filmen är lysande och särskilt Paulina Gaitan som spelar Sayra är fantastisk som inåtvänd tonåring som sedan förvandlas till en förälskad tjej som storögt beundrar sitt objekt. Man vill flera gånger bara rycka tag i henne och säga åt henne att det inte är en bra idé att hänga med en kille som jagas av ett helt gäng skjutglada pojkar och män som gör allt för att hedra "La Mara". Hennes mest naiva replik är "Så länge jag är med dig är allt bra".

Kontrasten till våldet i "Sin Nombre" är förstås scenerna när Sayra och Willy långsamt lär känna varandra. Sayra är nyfiken på honom medan han är mer motsträvig, men hennes envishet har han ingenting att sätta emot.

Det snygga fotot är en stor bidragande faktor till filmens fina helhet. "Sin Nombre" är en film man sitter klistrad framför men förvänta er ingen munter historia.