Singin' in the Rain 1952

Filmen utspelar sig i Hollywood, där huvudpersonen Don Lockwood är en känd filmstjärna, som oftast spelar mot divan Lina Lamont.  Men hans hjärta är fortfarande i musiken och dansen och han tar varje chans till en svängom tillsammans med polaren Cosmo Brown. Självklart dyker en tjej upp, kavata Kathy som är den första kvinnan som vågar dissa Don. Han faller som en fura och gör allt för att få träffa henne igen.

"Singin' in the Rain" är meta på hög nivå, för den egentliga huvudpersonen är filmindustrin i Hollywood. Med varm och stundtals dråplig humor får vi följa med tillbaka till 1927 och den dramatiska övergången från stumfilm till ljudfilm. Berömmelsens pris med skvallertidningar, falska rykten och galna beundrare fanns med redan då.  Men det handlar också om finkultur mot populärkultur, där Kathys teaterintresse står för det första och Dons kärleksmatinéer för det senare.

Huvudpersonerna vänder sig ibland direkt mot kameran, till oss, som för att påminna om att vi inte är bortglömda. Vi får också ta del av dessa fantastiska dansnummer, som ibland slängs in i huvudberättelsens handling och ibland är en del av filmen "The Dancing Cavalier" som de spelar in. Här finns dansscener som är tio minuter långa och då blir handlingen definitivt sekundär.

Huvudpersonerna, och framför allt Gene Kelly, levererar som de dansproffs och storstjärnor de är. Kameravinklar används för att visa fram dansen så snyggt som möjligt och det går inte att låta bli att imponeras av den skicklighet de använder när de dansar jazz, step, charleston och balett. De tar oss verkligen med på en färgglad resa där vartenda klädesplagg och den genomtänkta scenografin är som grädde på moset.

Det råder ingen tvekan om att musiken är viktig. Att filmen skulle heta "Singin' in the Rain" och att den skulle innehålla ett sångnummer med samma titel, bestämdes innan det ens fanns någon handling. Titelsången, som skrevs redan på tjugotalet, har återanvänts ett antal gånger, bland annat under den brutala våldtäktsscenen i "A Clockwork Orange", men även i Hitchcocks "North by Northwest".

Ska man tro "Singin' in the Rain" går allt att säga med en sång, det sägs till och med bättre med sång och dans. Alla borde unna sig att se den här filmen flera gånger om året, eller kanske varje gång man är lite nere för ett bättre och mer magiskt glädjepiller finns inte.